Man kan inbilla sig att självdisciplin skulle vara en utmärkande egenskap för idrottsmän. Hur mycket synes nämligen inte en idrottsutövare, åtminstone inom eliten, nödgas offra för att nå sina mål? Till viss del stämmer detta och somliga inriktningar som gymnastik och en del distansidrott hyser en större andel människor med disciplinär resning än vad som slumpmässigt kunde förväntas. En desto större andel verksamma inom andra inriktningar uppvisar emellertid motsatt tendens. Tydligast blir detta inom lagidrotter som fotboll och basket. Naturligtvis förekommer också här en eller annan högre rankad, men dagens lagidrotter skapar en mentalitet vari flertalet bra människor inte känner sig väl stadda. Orsaken härtill är vissa lättviktiga tillfredsställerser som ter sig så mycket oundgängligare för gröpt folk, bl.a lagpartaj, fixeri och lek, vilka därmed kommer att tvingas eftersätta andra delar av sin situation. Pengar, sex och kändisskap är andra lockelser för somliga idrottare. När analogt narkomanen väljer att göra avkall på bostad, mat och social stadga beror inte detta på styrka, utan på svaghet. 22/2 -99

I filosofiska rummet (ett radioprogram) diskuterades uppgivandet av adeptens eget tänkande inom filosofiundervisningen. Det hela går närmast ut på att som sedemera fullärd filosof kunna excellera i kända teorier, ställa dem mot varandra samt uppge teoriernas respektive upphovsmän. Men problemet är ju detsamma för alla vetenskaper. Saken är den att "utantillblocket" har vuxit så mycket på 100 år, att en upptäckare idag aldrig under sin livstid behöver börja söka utanför pärmarna. Först lära- sedan tänka, okay, men idag kan man lära till förbannelse utan att ett enda dugg verkar ur vägen. Vetenskapen har hunnit så långt så att den som bara studerar på högskola ett par år och sedan börjar tänka, blott och bart återupptäcker gamla nyheter. Men likafullt är inte heller kreativitet ur vägen, den måste bara hållas under upplysning och kunnandets sanktion. De trälärda får inte tveka i sin beredvillighet. Uppfinnare och egotrippare armbågar sig fram. De hittar sina nischer vartill alla andra måste förhindras att komma. Man måste ha sin tid inom föreningen eller skolan, innan man hålles för en av dem. 22/2

Du har här en webbplats där dagböcker utgör en underavdelning. Fakta rörande temat moral utgör icke minst en rubrik vilken tillhandahålles. Som besökare kan du här läsa mer om sprit. Vurmar du för saker rörande brand, genmanipulation, pedagogik, undervisning, mysterier, drömmar, eller diskussion? Då kan du sluta leta. Domänen delger dig det väsentliga i vad avseende balans.

I programmet "reportrarna" ifrågasattes somliga experters uppfattning om att uppemot 30% av alla pojkar skulle ha organiska störningar i hjärnan. Med utgångspunkt i fostertidens ansättande av pojkarna med testosteron, en företeelse som anses kunna förklara skillnader i begåvningsprofil mellan pojkar och flickor, skulle alla pojkar kunna anses störda i någon bemärkelse. Alltihop är bara en fråga om definition. Människor som tror att ord i sig är något kommer alltid att vara sårbara för dylikt väder. 28/2

"Respergiv effekt"; hasplar jag fram. Då menar jag inte förhållandet att idéer s.a.s har mognat i det undermedvetna, varpå återupptagen verksamhet av förhandsgivet slag sker under stärkta förutsättningar. Nej, jag menar helt enkelt den biologiska återhämtning inblandade neurala kretsar företer under avvägd vila, med åtföljande bättre slagfärdighet. "Hjärnan kan inte bli trött", men åtskilliga faktorer samverkar till att verkligen åstadkomma en smärre come- back- effekt, så den allmänt uppleves, då utövare av en verksamhet återkommer efter en tids frånvaro. 28/2

Gamla fabriker har ofta fönster varigenom en betraktare kan skåda rätt in i (rörsystemen). Vad praktiskt att erhålla utomhusljus om något fallerar, men kanske avsikten också verkligen låg på det skrytsamma planet. "Se här vad vi åstadkommer idag!" 28/2

Duschstrilens rekyl då den strilade vatten var så mycket mindre under vattnet än ovanför. Varför? "Rekylkraften" ligger verkligen an mot strilhålen, emedan trycket innanför är högre än trycken utanför. Sålunda är det tryckets omsättande i hastighet utanför hålen som ger rekyl. Under vattnet interfererar strålarna med befintliga vattenmolekyler. 1/3

Ett blött kastrullock snurras på knoppen. I vilken ledd kommer de blöta landningarna av vattendroppar mot underlaget att teckna sig? Medrotations inifrån och ut, förstås. 1/3

Svenskarna klagar på utförsäljningen av svenska företag till utlandet. De skall dock inte frånhända sig sitt eget ansvar. Det är lätt att klaga, även för den som själv inte är beredd att offra något som helst. Amerikansk underhållning, kaffe, pizza, kläder och solsemestrar. Ett land vars invånare helst konsumerar sådant landet ej självt producerar, blir med nödvändighet beroende av utländsk efterfrågan på landets produkter. Sviker denna försvinner också all inhemsk produktion. 1/3

"Det går inte att automatisera mitt jobb.", säger grovarbetaren. Så kommer någon smarting dit och tänker ut en metod för det omöjliga. Men kanske hittar arbetaren själv på någon fiffighet för något annat. Även för den som inte tror på hemmablindhet är det uppenbart att civilisatorisk utveckling bygger på ett stort antal människors vitt spridda hugskott och tankegångar. Det är sannolikare att en människa skall lösa ett problem, vilket som helst, än att han skall komma att lösa just ett visst problem. Men problemen måste presenteras för vederbörande om de skall kunna komma i betraktande som åtänkta. 1/3

Jag tänker mig lite ofullständigt ett spel. 16*16 rutor under ett grövre rutnät med 8*8 rutor. Varje spelare har två huvudgrupper pjäser. Dels tre par vilka i den rektangel smårutor, däri resp par bildar diagonal, låser alla motståndarpjäser. Dels 10 pjäser vilka från en liten ruta, resp pjäs, kan gå till en valfri liten ruta i en stor grannruta till den upptagna, lilla rutan, härbergerande stora rutan. Förstnämnda tre pjäspar flyttar åt valfritt håll enligt en smårutekonformation som motsvarar storrutekonformationen mellan de två pjäserna i ett korresponderande par i motståndarens pjäsuppsättning. Givna motståndarpar flyttas på samma sätt enligt förhållandet mellan just de tvenne pjäserna i förstnämnda, egna par. Innan spelet begynner nedtecknar de båda spelarna en hemlig uppsättning pjäser (alla pjäser är indicerade), nämligen fyra som tillåter flytt av en pjäs i en, en av förstnämnda pjäser, innehållande pjäsgrupp, definierat så att en pjäsgrupp bildas av kontinuerligt storrutegrannskap mellan alla ingående pjäser, men utöver nämnda 4 pjäser även en inhiberande pjäs, som prioriterat förbjuder all flytt av övriga pjäser i sin grupp. Spelarna turas sedan, från en given utgångsställning, om att draga tills en spelare är utan drag. Denne har då förlorat. Alla drag antecknas för att utesluta fusk. Datorkoll kan vara ett alternativ. Ett spel (serie drag) kallas för en agk. Ja, just det! De icke parade pjäserna kan i det att de går, slå motståndarpjäser, vilka i omedelbar anslutning härtill deplaceras på valfri ruta. 6/3

När man inom biokemin nyttjar elektrofores låter man joniserade proteiner vandra i en gel, vilken hindrar de största proteinerna mer än de lättare. Då man sedan färgar in gelen erhåller man band på olika nivåer för ett provs ingående proteiner. En annan metod låter emellertid små proteiner förvirra sig i strukturnystan, ditin inte större proteiner kan komma. Små proteiner vandrar då långsammare än stora. Dessa metoder är tydligen lätta att sammanblanda. På en uppgift skulle man bestämma i vilken ordning ett antal proteiner placerade sig efter gelelektrofores. Jag misstog mig emellertid, då min grupp ännu inte hade praktiserat metoden, på vad som var upp och ned och angav proteinerna i omvänd turordning. Det hade väl inte varit så försmädligt om inte ett vanligt fel hade varit att sammanblanda de två angivna metoderna för bestämning av proteinstorlek. Mitt originella misstag toges därför för samma gamla simpla dumhet som så många andra gjorde sig skyldiga till. 6/3

S.k datorspel överhopar ofta den stackars spelaren med störande irritamenter från alla håll på bildrutan. När man dock under en sådan pärs dessutom i verkligheten ansättes av en levande hund, är det inte allom givet att se detta som en med övriga irritamenter, likvärdig utmaning. 6/3

Om man analyserar en upplevd känsla av att behöva nysa, vilken undertryckes medels mental inhibation, övergår den i det ögonblick som eljest hade redovisat en nysning, till en liten smärtsensation som därefter succesivt viker. Vari består då denna smärta? 6/3

Han menade att kulsprutan var ett vapen för nedhållande eld. Det tror jag det. Men främst av den anledningen att sådan intensivbeskjutning knappast manar till chansande. Visserligen finnes härutöver momenten överraskning och pricksäkerhet, men dessa relaterar inte så mycket krävande till kulsprutans svaghet, som ickekrävande till dess styrka. 6/3

Ibland höres folk floskulera om olika medvetandegrader. Jag tolkar detta via varsomnaglingsförfarandet som om och vidtar därpå åtgärden att betakta min egen medvetandeupplevelse. Enligt mitt förmenande är medvetandeupplevelsen kontinuerlig. Visserligen förnimmes skiftande "yttre" och "inre" sensatoriska konkrement, men det är först i och med att jag relaterar medvetandeupplevelsen till deklarativ minnesretention och upplevelsen av objektiva tidsreferenser som någon kvantitetsskillnad mellan de olika minnesavsnitten kommer att omgå föreställande. Det är först efteråt som jag säger att: "Jag var lite borta just då", eller: "Jag var medvetslös.", därvid utgående från minnesretention och objektiv tid. Är det självklart? Likväl erinrar man sig såsom då-reflekterad återinbedömning, att t.ex efter en natts drömmar, kanske den svaga minneliga redogörelse som i vaket tillstånd kan framkallas därav, måhända inte gör upplevelsegraden full rättvisa. Man kan möjligen se upplevelse som integral av objekttidsligt relaterad upplevandegrad. Om jag är medvetslös i objektivt hänseende utmäter ju den subjektiva klockan ingen tid. Subjektiv tidsupplevelse fortgår sedan ingalunda antingen eller, utan tvärtom, relaterat till objektiv tid, i tusen sinom tusen graduiteter. 7/3

Det är ytterst viktigt att förstå hurusom tron på objektiv friexistens och andras själar gör en blind på båda ögonen inför det faktumet att också denna tro härrinner från subjektiv upplevelse av vad som är. Om man tror att andras själar är är de naturligtvis också i just den bemärkelsen, men absolut på intet sätt därutöver. Visst kan det vara intressant att som så många filosofer fråga efter denna upplevelses ursprung, men alltjämt, oansett ursprung, förefinnes exakt just det som finner subjektivt begiltigande i upplevelsen. Upplevelsen av tid och därigenom i någon mån medvetandefraktion förvillar en benäget, dock är likväl upplevelsen av tid ovillkorligen, men upplevelsen av multipla subjekt blott och bart efter många abstraktioner och krumbukter. Korrektionen finner alltför många angreppspunkter på den senare uppfattningen för att denna skall kunna faststå intakt under ett gott filosoferandes inflytande. Enligt determinismen styres jag av omvärlden. Detta sammanhang utgår nu från kausalnexusen i tiden före till efter. Denna kausalnexus kan dock bara utställas under "utbetraktandet"; alltså inte på något i vad det giltigheten anbeträffar. Där är tvärtom subjektet apriori, varför istället omvänt världen avhänger av "min" vilja. Emellertid är för det första genitivspektumet "min" inadekvat för en singulär enskildhet. För det andra är upplevelsen av vilja inte enhetlig utan förevarande i en kontinuitet från reflexer och trang upp emot de högsta, friast upplevda viljeformerna. Det är emellertid att iakttaga hurusom mitt förhållande till omvärlden alltid avspeglas i värdekonsoliditeter genom regellöshetens tillblivelseöverinkommandes försorg. Dessa sammanhang kan tolkas mer eller mindre klara, varvid de föreligger just i den mån de tolkas. Iakttagandet härintill är en anpart i senare redovisade upplevelse av Gud. Det är därför som jag såsom icke troende finner ständiga upphävanden bland Guds "avsikter" men som troende finner "motsvarande" överenstämmelser och enhetlighet däri. Till höger om låg vilja skriver jag "Given, oemotståndlig tolkning". Till höger om den höga viljan, vilken vederbörligen tecknas ovan den låga, skriver jag "Fakultativ föreställning". På detta sätt är liksom viljan förutsätter tolkningen, även tolkningen absolut avhängig av dess motsvarande grad vilja. Jag drar en pil från låg vilja med spetsen upp mot hög vilja. Till vänster ritar jag en klammer, avseende ett valfritt delavsnitt av pilen. Nedseendet, djupet, i det att jag blickar ned mot allt lägre vilja- är Gud. Om således komplex- hög vilja- omlagras i automatisk, given tolkning via vana eller på annat sätt, är språnget härvid graden Gud. 7/3

Kåre Andersson | Hemsida för ljus