Kom ihåg att man helt visst kan argumentera mot objektivismen genom att gå på sannolikhet, t.ex i det att man hävdar det osannolika i själar, förefintliga just med utgångspunkt i människors hjärnor och inte i stenar o.s.v. Motargumentering utgår alltid från premisserna för det som skall motbevisas. Frågan om mitt subjekts belägenhet höljer helt andra problemställningar. Och det är inte hjärna som hjärna eftersom jag upplever med mina ögon och öron och inte genom andras. Däremot hjärnan; tja... Angående andras förmenta subjekt kan emellertid intet sägas utan begrundan av vad som föranleder föreställningen därom. Och denna härrinnelse är förvisso rätt och slätt objektiv likhet. 10/9

Den lycklige pekade på sig själv: "Jag har gjort rätt. Därför är jag lycklig. Gör som jag om du är klok." Men är verkligen lycka det högsta värdet. Och vad konstituerar subjektets värden? 10/9

Ta del av en site med inriktning på fakta om dagböcker. Tänk på det. Information om subrubriken tandläkare utgör icke minst en rubrik vilken avhandlas. Webbplatsen delger den vetgirige det mest intressanta när det kommer till NMR. Är kvinnor, skribenter, dressyr, myter, ansikten, Ulf Lundell, eller idioti något du vurmar för? Dags att vässa ögon och öron. Du har på detta ställe möjlighet att läsa på när det gäller atomer. Tänk på det.

Jag tror att i det närmaste all återkoppling från min egen vilja (alltså även gudsbön) på världen, måste gå via "parallellverkan", alltså utan att i objektiv mening och i ett vardagsnära perspektiv strida mot inskärpta försanthållanden angående naturlagar o.s.v. Parallellverkan försiggår i och med regellöshetens överinkommande i ordning. Naturlagarna kan inte bevisas, heller kan inte mitt subjekts upplevda lokalisation härledas. Går man tillräckligt långt bak i tiden, långt in i litenheten eller långt ut i storheten, respektive in i viljans natur eller bortom minne och förnuft når man bortom det kända- varest regellösheten är förhärskande: och det är i dess form som (alla) bönesvar och (all) min viljas återkoppling i värdekonsoliditet på världen, måste bringas åstad. Ett objektivt perspektiv ger detta okända vid handen som en apodiktisk storhet, vilken inte är beroende av min kännedom. Och i den mån som mina försanthållande är objektivt vidlådda måste naturligtvis denna idé inskärpas i medvetandet, under det att jag aldrig rannsakar villkoren för försanthållande. Inom filosofin kallas fenomenet för induktion; detta då jag ett antal gånger uttolkar en händelse, inte sällan taget som exempel då föremål faller mot jordens mitt p.g.a gravitationen. Härpå gör jag mig vidare försanthållanden om vad som skall hända med min modellbil om jag släpper den en meter ovanför marken. Jag kan inte med rätta säga att jag vet vad som skall hända med min modellbil. Ty dess fallande har ju inte inträffat än; om jag nu får antecipera fallande. Jag har bara gjort ett antal andra iakttagelser. Och varifrån får jag slutsatsen att en tilldragelse vilken har iakttagits ett otal andra gånger med nödvändighet kommer att upprepas också framgent? Sättet att förfara för att ernå detta försanthållande kallas för induktion och är en beskrivning av hur jag de facto fungerar och måste fungera. Den lag som jag ser i de upprepade villkoren kallas kausalitetslagen. Denna förutsättes redan då jag förväntar mig att vanliga, materiella föremål skall bestå från den ena sekunden till den andra. Induktionen är i sig grundlös. Hur kommer jag då till uppfattningen om andra människors förefintlighet som subjektmotsvarigheter till mitt upplevelsecentrum? Jo, genom objektiv likhet, i det att jag iakttager att andra människor företer ett antal egenskaper som överensstämmer med min upplevelse av huru jag själv, objektivt, är inrättad. Men mitt subjekt är inte objektivt rangerbart. Mitt subjekt måste förutsättas vid varje förnimmelse, oavsett förnimmelsens beskaffenhet och föreligger därför apriori; d.v.s före erfarenheten. Det är inadekvat att tillgripa ett redskap för objektiva jämförelser för att dra slutsatser om subjektiva analogier. Visst föreligger alltjämt föreställningen om andra som subjektsmotsvarigheter, men denna föreställning är modifierad på basen av dess egen härledning. Jag säger nu att jag kan göra mig föreställningen, men också välja bort det. Och du föreställningen tillrättakommer i medvetandet sker så afficierat av likhetslagen. Jag känner dess grund. Men är då inte allt som är tänkbart i någon bemärkelse också möjligt? Låt mig då beskriva huru denna tänkbarhet gestaltar sig. Den tillrättakommer så att jag tänker mig själv såsom lokaliserad där och där; i den eller den människan. Naturligtvis kan jag göra mig en tanke om en belägenhet också i en sten, men detta är svårare, eftersom stenen uppvisar färre likheter med mig än en annan människa gör. Förnämligast tanken på sinnena, men ävenledes på den fysiska identiteten i övrigt, med utsträckning o.s.v, befordras av överensstämmelse mellan subjektiv erfarenhet och afficierad fantasi. Därför är det också logiskt att förhålla sig skeptisk till objektiva läror, vilka endast proklamerar att jag skall tro något för att någon säger åt mig. Den enda läran för mig är läran om sanningen och sanningen är inte så komplicerad. Vad jag helt enkelt har att göra är att förhålla mig enligt min disposition, d.v.s verkligen tro att modellbilen skall falla, men under insikt om den primära särarten i denna tro. Och att vidare utvidga mina dispositioner (alltså hur jag som natur måste vara), till att röna ytterligare inflytanden från kännedomen om försanthållandenas grund. Guds vilja då? I objektiv bemärkelse är det naturligtvis nonsens att säga att allt ont som drabbar människan härflyter från hennes egen vilja. Tvärtom är vår vällevnads grund till största delen härflytande från mänsklig vilja, således civilisation. Rännande som nakna vildar i ett kargt landskap hade vi med säkerhet fått känna av mycket mer av smärtans natur. På detta sätt är det "naturliga" livet i djurens värld ofta smärtsamt i det att djuren lever hela sina liv under ständig vaksamhet och födosökande, ofta hungrande och oroliga, för att slutligen vanligast falla offer för en som svältdöd eller sjukdomsdöd, efter långt lidande, senkommen befriare. Detta är Guds vilja. Och detta är vad som hade kunnat tillräknas också oss människor utifall vi inte hade begåvats med tankefärdighet och viljan häruppå. I varje objektiv, vardaglig mening som Gud vill vårt väl vill ha alltså detta väl genom människors eget viljande och hennes förnuft. Så att säga att människors fria vilja är roten till allt ont är ibland det dummaste man kan göra. Nu är detta av mindre relevans i ett subjektivt hänseende. I detta hänseende föreligger nämligen min viljas frihet endast över regellösheten. Andra människors fria vilja föreligger blott på samma plan som villkoren för världen i övrigt, alltså ändock fortfarande med regellöshet bortom varje horisont. Och regellösheten är Guds domän, varur han plockar alla tillvarons överraskningar utan andra inskränkningar än värdekonsoliditet och kontinuitet. Nytillblivelseöverinkommandet bjuder alltså benägnare uppenbarelser av mer solitt slag och i sammanhang av ömsesidigt beroende naturer. Därför har jag uti det fall att jag väljer hatets väg, att vänta mig ytterligare värdekonsoliditeter och naturer som kan tolkas i enlighet härmed. Om jag väljer kärlekens väg kan jag förvänta mig dess naturer och om jag väljer förnuftet så kan jag vänta mig dess. 11/9

Ett företag vilket proiriteras med dignitet 1 kan hamna såsom sista åtgörande. Så om man först vill bereda dess rätta jordmån genom att undanstöka allt annat. 11/9

Regellöäsheten är bl.a bortom mitt förnuft. Men mitt förnuft är afficiabelt. 11/9

Jag har en bild i huvudet. En fågel flyger på avstånd åt vänster i synfältet. Perspektivet på dess bortre vinge är förvrängt så att nära är litet och fjärran stort. Så nederkanten på dess bortre vingspets bildar en väldig, flyktig bakgrund. Från vilken medelpunkt utgår bakgrunden om nu fågeln flyger? Kanske från en punkt på vingen. 11/9

Att läsa filosofi på högskolenivå är säkerligen som att lära in 100 felaktiga årtal. Tur att jag läser kemi. Filosofi är för mig det rätta, inte alla dumheter som dårar tänkt. 11/9

Dålig information drabbar inte bara den verksamhet som informationen avser att fournera. Människor springer och frågar på alla håll och kanter och de vidtar felaktiga åtgärder. Oordning smittar! 11/9

Han var imponerad över vad "Finn" , bibliotekarien i huvudet, var kapabel att plocka fram. "Vad hette han, antikvarien, nu igen?", frågades det. "Var det Tom?" 11/9

Då jag har kokt potatis, byter jag det varma vattnet i kastrullen mot kallt vatten för att kyla ned potatisarna, och häller sedan av också detta vatten, allt enligt regelboken. Sedan ställer jag kastrullen utan lock till vänster på en diskbänk, min tallrik i mitten och lägger en pappersservett till höger. Nu kan jag skala ovan tallriken, med maximal effektivitet och med minimerad risk att tappa potatisarna under skalningen. Skalen hamnar på servetten, vilken sedemera vikes ihop med innehåll och allt, samt hystas. Detaljplanering är verkligen till gagn! 11/9

Aktiv membrantransport användes av naturen för att transportera ämnen mot det osmotiska trycket. Vilket medel för produktion! 11/9

Jag drömde att jag åter var i lagret. Men nu var lagret större; och ingenting förutom jag själv, såsom en liten ande, fanns eller lagrades däri. Vad jag kände? Frihet! 13/9

Nu har forskarna funnit rädisor som ärver förvärvade egenskaper. Som sagt- vilken evolutionär fördel- det hade nästan varit konstigt om det inte förekommit. 19/9

Jag hade en tydlig dröm, vari jag såg en karta med olika platsnamn utsatta. Men just när jag fokuserade platsnamnen för att läsa detta blev de suddiga. Jag tror mera att detta var ett utslag av bristfällighet hos skapandet i just den stunden, än någon djupt kodad tanke. Visserligen förekommer ofta skrivna ord i drömmar, men sällan i stora mängder och med någon tanke på rimlighet. 19/9

Vad är ett vapen? Det kan vara vad som helst- en knarrig säng eller en gnisslande lampa, stundom även träaktig dumhet, som när den politiska vänsterborgenhetens kyroféer är i farten. 19/9

Att pyromandåden upphörde där då jag flyttade från Kongahällagatan. Att istället en serie bränder uppstod i Åby. "Sådant skall man aldrig säga, även om man själv slås därav; inte ens på skoj.", var rekommendationen. Men- detta är viktigt- däremot har de ärliga att tampas. Jag kan inte se annat än att rekommendationen var korrekt, då nämligen av 100 människor, 99 är oförmögna att styra sitt eget tänkande bisides givna tvångsspår. Det allra tråkigaste är att ibland tvångsspåren i människors tänkande kan ha nedlupits utifrån någon erfarenhet om hur artfränder i gemen fungerar. Vad skulle kunna vara en ännu känsligare sanning? Det skulle väl i så fall vara att jag är det enda existerande subjektet. 19/9

Medicinen använder sig liksom kemin av NMR. Nucleo magnetic resonance. Men metoden går här under andra beteckningar, t.ex magnetröntgen el. dylikt. Som föreläsaren sade: "Det där med kärna låter ju lite farligt." Det är ju en gång för alla så att människor hänger upp sig på vissa ord. När dessa ord är för handen lägger man locket på och lyssnar inte längre på argument. Ja, tänk sådana idioter det finns. 19/9

Slå upp suggestion i uppslagsverket! Välj ett gammalt uppslagsverk med skön text. 19/9

Arbetsgivarna klagar alldeles omåttligt på dubbelbeskattningen. Över huvud taget har "dubbel skatt" blivit ett uttryck för att tydliggöra alldeles orimliga skatteförhållanden. Är det då inte summan skatt, utan antalet skatter, som är relevant. Okay! Plocka då bort en av skatterna och tiodubbla den resterandes realkrav i pengar räknat. 19/9

Kåre Andersson | Hemsida för ljus