Varför uppställer jag förresten "Hur vi vill ha det" först som fjärde punkt i politiken? Jo; helt enkelt därför att vi inte kan veta hur vi vill ha det utan att ha rannsakat oss själva med avseende på svagheter, vilja, alternativitet och probat täckning: och försåvitt även framtidens väl utställes, med alla tänkbart relevanta eller inspirerande influenser i bisides vidmakthållande. Viljan har ofta potentialer som inte omedelbart igenkännes eller beröres från varje position. Det är oansvarigt att fatta beslut utan hänsyn också till vad man kunde tänkas ha viljat under bästa möjliga upplysning. De yttersta möjligheterna känner man dock inte; de kan endast anas och så med tillhjälp av filofofi och självinkännande. 25/6

Då man läser en bok tilldelas textens personer löpande personligheter, vilka till del kan lånas som ungefärliga korrelat från ens egna erfarenheter av människor. Om man sålunda har uppställt en verklig människa som ungefärligt korrelat till och bärföreställning för en person i texten kan den senares fiktiva gärningar s.a.s smitta av sig lite grand på den tidigares åtänkta image. 26/6

Så fick jag då till sist syn på den, som väntat; 3D- kameran. Och principer finns det väl inte så många, eftersom nu ljus en gång följer vissa fysikaliska "lagar". Dessa idéer är liksom rörliga kölar, komprimerade tvättmaskiner, o.s.v, ständigt i fokus. Sedan ankommer tidpunkterna för genombrotten på tidens tekniska potential, därtill även på människors möjligheter att låta sig blåsas upp. 28/6

Du ser framför dig en webbplats vilken handlar om ämnesområdet dagböcker. Tänk på det. Är subrubriken NMR, Ulf Lundell, skribenter, atomer, tandläkare, ansikten, eller idioti ditt favoritämne? Här finns information i plenti. Du får nu möjlighet att hitta information om dressyr. Information om temat kvinnor är bland annat en sak vilken tillhandahålles. Jajamensan! Webbplatsen delger dig det väsentliga i vad saken avser myter.

Man dresserar en vallhund att under dagar i sträck hålla en flock får samlade innanför fyra koner. Sedan hyr man ut fåren och vallhunden, varpå inga hagar behöver resas för varje givet uppdrag. Det räcker med att ha med sig får, hund och koner. Man kunde även tänkas ha med sig en status: vall+ skyddshund, för att erhålla en uppfordrande verkan på den rena vallhundens engagemang. 28/6

Fjärilseffekten är ju trivialnamnet för den tankelek som avser att en fjärils fladder på ett håll på jordklotet genom komplexa och instabilt emergerande interaktioner några månader senare skulle kunna resultera i en orkan på något annat ställe. På senare tid har väl denna teori ifrågasatts, till följd av att vissa stående, enkla parametrar möjligen ställer vissa delskeenden utanför merparten av all ponerad instabilitet. Emellertid är detta enligt mitt sätt att se på saken inte helt oväntat. Dessförinnan har vi förstås också detta med begreppet orsak. Att se orkanen som resultat av fjärilsfladdret vore i alla händelser rent inadekvat eftersom orsaken i själva verket var den människa som skrämde upp fjärilen et.c. Sedan kan man naturligtvis fråga vad resultatet orkan består i? Världen hyser i alla fall en utpräglad tendens till värdekonsoliditet, vars kanaler säkerligen torde spela den först anteciperade instabiliteten ett eller annat spratt. Rent kaotiska tilldragelser tenderar likaledes att enligt tidigare resonemang om nyckfull vilja, ideligen gå till självupphävande. Slutligen har vi regellösheten, vilken utgår från oändlig litenhet, oändliga storhet, den begynnelselösa historien; vidare från naturlagens initialt grundlösa beskaffenhet, från tankens knapphet och från medvetandets begränsade omfattning, ävensom från det rena viljeagenset. Dess addition genom nytillblivelseöverinkommandet överflyglar rimligen å varje tänkbar aspekt så långsökta verkningar som orkaner till följd av fjärilsfladder. 28/6

En konstruerad bildgåta eller eller ett komponerat problem av visst slag utgör en begravd tanke, ett ord vilket någon (förväntas) lyssna till genom att lösa detsamma. Att varsna någons engagemang för att lösa problemet är att åskåda en alldeles främmande varelses försök att överkomma den totala språkklyftan er emellan. 2/7-99

Måste man kanske vara konstnär för att kunna bli perfektionist? 2/7

Ett generellt gott sätt att förhålla sig till människor, enkannerligen innan man har ernått full kunskap om huruvida dessa är av rätt virke, är att i sina privata relationer betona respektive relation och understryka att dess tillhörande person, den man vänder sig till, är gillad. Sedan går man till uppräkning av en del av världens misshagligheter och usla företrädare härför. Är man riktigt fräck kan man formulera sig som att det bästa med den relaterade, "gillade" personen är att den inte är sådan och sådan. Och så broderar man ut sammanhanget. Till sist måste en usel människa vika, änskönt han fått referat för sig, aldrig så många gillanden, ety att han i ens parallella utfall uttolkar en bitande ironi och ett desto säkrare utmejslat angrepp på sin person. Särskilt användbart torde detta tillvägagångssätt hållas, därest man har att vända sig till mer än en person samtidigt, men även annars är det av utomordentligt värde. 3/7

Ibland är det rent löjeväckande att få höra hur media söker syndabockar för varje olycklig tilldragelse i vårt samhälle. Alla de frågar instämmer i kören att detta inte får hända. Såå- vem är då ansvarig? Vad man inte fattar är att världen är ett oändligt flöde av skeenden, vari enskilda människor stundom kan ha mycket litet att säga till om. Även när det gäller åverkan på försvarat gods eller skyddade objekt kan ingen någonsin garantera 100% säkerhet. Det är en bedömning de ansvariga gör, därvid en avvägning mellan kostnader och gardevärde. Visst kan det i händelse av missbedömningar vara befogat med kritik, men knappast med sådan reservationslös kritik som media jämt och samt yrkar på. "Det som inte fick hända har hänt. Alltså har ni felat!" "Varför hindrade ni inte att stjärnbumlingen slog ned här, era odugliga kräk ?" 3/7

Härom sistens hörde jag det diskuteras hurusom krogarnas diffrentierande av åldersgräns, utifrån kön, "missgynnar" och således diskriminerar män visavi kvinnor. I densamma diskussion och debatt hördes någon yppa att krogarna måste äga fatta beslut om vilken kundsammansättning som bäst gynnardet sammanlagda klientelet och trevnaden i stort. Män mognar senare än kvinnor. Alltså torde en slik diffrentiering enligt nämnda, 1950- tals- statuter näppeligen vara obsolet ens i vårt "jämställda samhälle" av idag. Nu avser ju diskrimineringslagen synnerligast att göra skillnad på individ och grupp, så att individen inte tvingas efterkomma bestämmelser, grundade på generaliseringar om dennes olika grupptillhörigheter. Men jag håller fullständigt med krogägarna. Trivseln blir lidande av en större andel yngre män i klientelet, likaså av grupperingar vilka i högre grad än genomsnittssvensken måste antagas vara kriminellt belastade. Ävenledes social tillhörighet och ädelmansmanér säger något om huruvida någon gott platsar bland klientelet. Och på samma sätt borde arbetsgivaren få resonera då han anställer folk. Kvinnor är t.ex generellt fysiskt, kreativt och visouspatialt underlägsna männen. Jag håller alltså med. Det konstiga är bara att somliga är så fullständigt oförmögna att se uppenbar konsekvens av en given lagstiftning. 3/7

Tänkandet tynar bort efter att ha överskridit en gräns i sin strävan mod allt högre komplexitet och finstämdhet. Allt associativt material som annars hade hållits tillgängligt förkastas såsom banalt och förfulande. Inga drömska känslovärlden åtföljer längre hugskotten. Allting blir bara detta- offer för negativism och tandagnisslan. 21/7

En viss typ av växande panikkänsla kan te sig som att hela tiden, oavsett andningshastighet och djup, vara ett andetag efter. 21/7

Retoriska frågor, vill jag mena, är ännu mer till för den som ställer dem, för att konsolidiera dennes egna tankar, än för åhöraren. 21/7

Företagaren visste att ett kursfall skulle komma. Kan det tänkas några omständigheter, varunder en manöver för att framkalla ett förtida, litet kursfall, kunde sägas vara befogad? Säkert! 21/7

Längs sin färdväg framåt emot ett mål skådar man tvenne hinder. Det första är av ett enklare slag, det senare är betydligt mer svårforcerat. Plötsligen erhåller man nya informationer, vilka tvingar en att omvärdera svårighetsgraden i projektet att överkomma hinder nr. 1. Hindret ter sig ett antal enheter högre. Detta påverkar en nu psykologiskt till att tvivla på sin ursprungliga bedömning av hinder nr. 2. Men den justering man i sin pessimism gör är ingalunda att tillföra detsamma antal enheter ovanpå detta, mer avlägsna hinder, som det första hindret påräknades. Istället multiplicerar man dess svårighetsgrad med samma faktor som gällde som faktor vid omräkningen av det mindre hindret. Om man sålunda stöter på oväntade svårigheter i sin strävan att övervinna ett mindre hinder påverkar detta i desto högre grad uppfattningen om livets större problem. 21/7

Kåre Andersson | Hemsida för ljus