Forskarna stöter sig på att termodynamiskens andra lag om ökande oordning i världen skulle strida mot tanken på svarta hål, vari all materia annars kan koncentreras, med ökande ordning, istället för minskande, som följd. Men är verkligen ordningen större då materia, ponerat, väl har koncentrerats i ett svart hål? Är t.ex antalet mikrotillstånd eller motsvarande så mycket färre om s.a.s upplösningen kunde tänkas vara större? Är det inte ändå till sist mätningar som åvägbringar de relationer, varpå vi sedan teoretiskt bygger vidare; mätningar som i detta fall av förståeliga skäl saknas? 19/6

När det gäller sparande eller hållande av små ting eller uppslag, vilka påfordrar en framtida insats av icke helt nödvändigt, men vilka för trivseln eller för intresset relevant slag kan följande iakttagas: Då man står i begrepp att lägga ifrån sig eller upplagra (föremålet) rannsakar man i det samma ens eget verkliga engagemang för saken. Antingen gör man slag i saken genast istället för att lägga någonting ifrån sig, eller så vet man att engagemanget framdeles kommer att infinna sig jämte det och det. Härvid är det väsentligt att vara ärlig mot sig själv. Vet man att företaget allt framgent kommer att te sig lika motigt som nu, ja; då förefinnes bara två alternativ: Antingen omedelbart genomförande eller kassation. 23/6

Du ser här en sajt vilken i somligt tar upp temat dagböcker. Förvisso är det så. Är ämnet myter, atomer, dressyr, Ulf Lundell, tandläkare, ansikten, eller idioti ditt favoritämne? Här finns information i plenti. Bra eller hur? Webbplatsen delger den vetgirige det av relevans i allt avseende skribenter. Information om subrubriken kvinnor utgör en sak som presenteras. Något att betänka. Du har på detta ställe möjlighet att förkovra dig i ämnet NMR.

Jag läser att kvinnor skulle ha lättare att läsa sorg hos andra kvinnor och även hos män än vad män generellt har. Så läser jag att förekomsten av depression är något hägre hos kvinnor än hos men. Visserligen brukar depression betinga ett mer introvert beteende än eljest. I någon marginell utstäckning förefaller det ändå rimligt att tänka sig att individer vilka har lättare att uppfatta sorg hos andra, ävenledes själva skulle uppvisa depressiva tendenser i en utvidgad omfattning. En sur nuna brukar ju kunna påverka andra väl så mycket som en glad nuna. Däremot tror jag att fokuseringen på kön i många stycken kan leda till blinda fläckar då hänsyn skall tagas till individen. 25/6

Det vore intressant att få höra resultatet av en undersökning vilken förmälte om korrelationen mellan mänsklig förmåga till avläsande av artfränders affekt och förmågan till läsande av djurs känslor. Låt vara att djurens känslor kan vara svårare att som referens, objektivt fastställa. Likväl borde hjärnvågor, andning och puls säga något. Däremot tror jag inte att samstämmigheten i olika människors renodlade tolkning helt bekymmersfritt kan användas. Hade man emellertid kunnat kartlägga något av denna förmåga, så kunde det förmågan uppbärande mänskliga materialet delvis äga företräde vid nyanställning till vetrinärer, assistenter vid slakterier o.dyl. 25/6

Jag anställer betraktande på det fenomen som närmast kan definieras som nuets utsträckning. Försåvitt inte nuet upplevdes äga utsträckning, skulle inte kontinuitetsprincipen ha relevans för uppfattningen av betydelse och fattningsbarhet. Men det är måhända inadekvat att försöka fastställa en relativ utbredning, härflytande från förnimmelsernas konsistens, respektive brytande, alldenstund denna utbredning inte blott är relativ med avseende härpå, utan jämväl då i så fall gränsen för nuet i varje ögonblick tänkes fastställt, vilket nämligen måste ske inifrån en i uppfattningen limiterande betydelsegrad. På så sätt skulle ju nuet inte ens med säkerhet fastligga som kontinuum i tiden, då högre betydelsegrader kan uppträda med annan konsoliditet som bortåt i historien, gradvis stigande kompensationsförpliktelser gentemot närhetens avtagande, för en viss betydelsegrad. 25/6

Ibland blåser sig en eller annan själ stor på snusförnuft angående detta att inte enbart åtgärda symtom då det gäller ohälsa i kropp, själ eller samhälle. "Orsaken till huvudvärk är definitivt inte brist på magnesyl.", är ett typiskt sådant yttrande. Till sist är ändå symtomen avgörande. Om man enligt läkarens förmenande lider av en aldrig så svårartad sjukdom är detta utan betydelse försåvitt man i varje betydelse är helt utan symtom. Jag anser likaledes alla idéer om världens illusoriska karaktär, Mayas slöjor, såsom varandes gångbara enbart i kraft av begreppsbrytande konststycken. Även genomskådande är att byta en upplevelse mot en annan. Endast de stycken av världen som subjektivt motiverar ett intolkande av kännbara, ofördelaktiga symtom, bör föranleda en att söka alternativa upplevelsevärldar. Försåvitt inte kontinuitetsprincipen tillåtes leda mig kan t.o.m Nirvana tänkas utväxlat som ett helvete, i åtföljd på fridens ansamling däremot. 25/6

Nyliberalerna säger att den bästa politik som kan föras är den som låter marknaden sköta sig själv. Detta är naturligtvis nonsens. Det finns ingenting som heter "sköta sig själv" i ett mänskligt samhälle och egentligen heller ingenting som heter politik. Det närmaste man kan komma en definition på politik är den i denna skrift tidigare fastställda:

  1. Hur hjärnan fungerar
  2. Hur kroppen fungerar
  3. Filosofisk grund
  4. Hur vi vill ha det med saker och ting

Eftersom ekonomi även den i grund och botten handlar om hur vi vill ha det med saker och ting, d.v.s vad vi har för prioriteringsgrunder, går det inte att separera ekonomi och politik. Alltihop är en fråga om människor som försöker påverka samhället åt ett eller annat håll. Så länge en "egoistisk" marknad driver utvecklingen mot synergism och samfällighet är allt väl. Politiska ferment tillföres emellertid även då marknaden, eftersom denna omöjligen kan vara fri. Ingen marknad värd namnet kan fungera utan äganderätt, valuta, bestraffningsrätt o.s.v. Om man vill hävda den anarkistiska marknaden är detta likväl att hävda varje handlande individs försök att politisera sin vandel, d.v.s utvecklingen mot icke anarki. Alltså förhåller sig den goda politikern såsom deltagare i marknaden, men en deltagare med synergistiska och allmännyttiga preferenser; tillika som en deltagare med ett försteg i kapplöpningen mot sin specifika variant av politiserande. Om alltså marknaden driver utvecklingen åt fel håll, betingar detta en högre grad av inblandning från politikerns sida. 25/6

Kåre Andersson | Hemsida för ljus