En övervägande majoritet av svenska folket vill förbjuda djurförsök för testning av ny kosmetika. Varför pågår likväl försöken alltjämt? Har vi inte tillräckligt med alternativa makeups och kladderier redan? 2/1

Undra om stora skrivstils- G skrives som så p.g.a att äldre tiders skribenter ofta har vederfarits ett behov att omärkligt kunna korrigera utskrivna, gemena g till versaler? 2/1

"Hem"försäkringen hänger inte med då man flyttar. Varför ej, om det enda man behöver göra för att flytta den är att anmäla den nya, av myndigheter och postverk kända adressen? 2/1

Stora smolk i ögat irriterar mer, men är också lättare att lokalisera och avlägsna. 2/1

Plötsligt hade Sverige en statsskuld på 1350- miljarder= 80% av BNP. Men nu har vi högkonjunktur. Under depressionen 91- 93 var skulden så vitt jag minns hälften så stor. 2/1

Läs mer på en webbsajt i somligt avseende saker rörande dagböcker. Som besökare kan du här lära dig mer om Gud. Jajamensan! Fakta rörande ämnesområdet delfiner är en frågeställning som presenteras. Är ämnet depressioner, studenter, politik, hologram, veganism, hjärnan, eller skapande något du vurmar för? Här finns näring för dig. Något att betänka. Webbsajten delger dig det av relevans när det kommer till schack.

Viruset trivs bra med sitt liv! 2/1

Vi lever i en värld där det är kutym att t.o.m uttrycka sanningen med en lögn. Således misstages inte sällan lögnen för sanning. 2/1

Jag såg ett program på TV om hur man bildade stödgrupper för och av människor som haft elakartad kräfta. Dessa människor upplevde extra stark gemenskap med varandra. Det är konstigt att människor skall behöva ställas inför döden för att börja söka efter vänskapens djupare uttryck. 2/1

Jag skall förklara mig angående regellöshetens inträdande i förevaron över nytillblivelseöverinkommandet: Naturens ofelbarhet är endast ett uttryck för "som om". Den ter sig ssom om den vore ofelbar. Detta "teende" är vad som är ofelbart, men bortom min detektion så existerar inte någon konsekvens eller ordning. Allt är liksom bara iordningsställt som skådespel inför subjektet. Enligt mitt sätt att se på saken erhålles härigenom en väg att via "parallellverkan", d.v.s utan att bryta mot en endaste synbar naturlag, likväl påverka världens helhet genom det blotta förhållningssättet, allt enligt antagandet om värdekonsoliditet, det att värden konsolidierar sina naturer i dimensionerna och de oavvisliga interpretationerna. Litenheten: Liksom vetenskapen alltid har stått inför en begränsning i fattandet av det lilla, finner också den vardagliga betraktelsen en sådan begränsning. Hinsides denna begränsning ligger regellösheten. Detsamma gäller vittfattning i dimensionerna, följdaktligen avlägsenhet i tid och rum, vidare förståndets begränsning o.s.v enligt förut uppräknade punktsatser. Härutöver anser jag även den subjektivt vidlådande viljan implicera ett mått av regellöshet, därvid utom min kommunikation därmed, sett åtvid dess detekterade bevekelsegrunder. Så i till självinkännandet omförställd motsvarighet till förståndets allmänna begränsning. Men regellöshetens nytillblivelseöverinkommande är hela tiden densamma. Även naturens lagar kan fattas i dess begreppsdräkt. Då jag skriver om avlägsenhet förefinnes både i någon mening objektiv avlägsenhet, via redskap och tillförordnade medier, och subjektiv. Ett exempel härpå är den objektiva historien om världen, kontra min egen personhistoria, sådan som minnesretentionen åvägabringar den. 4/1

Det som fångar läsarens uppmärksamhet på att något är allvarligt fel i samhället är inte sällan oändliga rader av ironiska exempel och en genom skriftens uppläggning, å författarskapet, framträdande blick för dessas inbördes sammanhang, samt beroende av den miserabla helheten. Det är förvånande hur fullkomligt fri från varje egen reflexion en genomsnittlig samhällsmedborgare är. Endast verklig propagande förmår sända en eller annan stöt genom hennes annars alltid så zombieartade väsende. Om jag vädjar till henne att tänka själv gripes hon genast av en svårgenomtränglig misstänksamhet. Att tänka själv är att ställa sig vid sidan av de bredast sanktionerade redskapen för samhällelig delaktighet. Det är att slänga idiotin för den tvivelaktiga ynnesten att bli kallad idiot. Nå- Vilket är bäst: Vad som synes vara eller det som är? Om vederbörande härpå motfrågar vad detta är för en fråga från en sollipsist, så säger jag bara- "Var i alla fall konsekvent." 5/1

Antag att man jobbar i ett arbetslag ute i solgasset. Faran för solsting är överhängande. Alla andra hävdar enligt en numera i vetenskapliga kretsar utdömd uppfattning, bestämt att alkohol är bra för att förebygga solsting. Vilket prekärt läge är inte detta för den högandlige individen, vilken konsekvent vänder all idioti ryggen. Skulle han i något avseende, även oansett helhet och vanlig, hederlig opartiskhet, kunna tillvitas bristande arbetsverve, så skulle man hellre än att kalla honom för oduglig sätta flaskan mot munnen på honom. "Begynnande solsting!" Att då avvisa flaskan vore verkligen att obstruera. Det vore att förklara krig! 5/1

Trötthet behöver ingalunda vara synonymt med depression. Men med tröttheten kommer benäget diverse svårigheter och motgångar att löpa tillfället an, i vad den utsatte ser likaledes nedstämdheten som en följdenlig ingrediens. 5/1

Filmen var inte en s.k kalkon. Likväl överträdde den farlige mannen, då han i en scen presenterades under epitetet, gränsdragningen för all sannolik, mänsklig slagkraft med god maginal. På detta vis fästes tittarens uppmärksamhet på att det hela verkligen rörde sig om tarvligt skådespel. Ingen inlevelse kan överleva något sådant. 5/1

I mörkret öppnade jag dörren, i åtföljd varpå genast ett enhänt strypgrepp famnade min hals och bragte mig över ända. "Du får följa med mig ut till..." Drömmen var så verklig att den på intet sätt kunde skiljas från verklighet, vare sig på det ena eller det andra sättet. Så att fråga vad som är dröm kan kanske tyckas meningslöst. Likväl speglar frågan subjektets utsatthet för villkorsdanarens fria "godtycke". Om jag kastades uti en mardröm- Vad skulle jag kunna göra åt saken?? Vilka överklaganden stode mig till buds? Svar: Ingenting och inga överklaganden... 5/1

Jag måste återkomma till detta att vad som kungör nuet verkligen är mitt subjektsliga medvetande och ingenting annat. Liksom man kan peka på sitt eget huvud och utsäga: "Här försiggår oavlåtligen en massa neural verksamhet, allt i tusen kontinuiteter utan klimax.", så kan man peka på en annan människas huvud och säga detsamma. Skillnaden mellan det förra och det senare är att det tidigare genom medvetandets försorg ekläreras av ett faktiskt nu. Tänk efter! Vad finnes förutom det enda, subjektsliga medvetandet som förmår komma upp med ett nu?? Ingenting! Därför är det lika meningslöst att begrunda andra människors medvetanden som att fördjupa sig i sin egen tillvaro för 10 år sedan. Minnet förmäler om den senare, fakultativ och imperativ föreställning om den tidigare. I exakt denna mening förlänas respektive fall relevans, men alls inte utvidgat. Detta är nog tyvärr den yttersta pedagogiken. Den måste vinna genomslag över "som om" (varsomnaglat) eller stupa på "som om":s bristande giltighet. 5/1

Om man håller benet nära en värmefläkt och river med nageln på ett ställe så effektueras detta ställe härpå starkt av hettan. "Ajj!" Nåja... 20/2

Kåre Andersson | Hemsida för ljus