En meditativ, imaginerad punkt uppbrytes i rotation. Varför kommer den att som uppbruten rotera åt ena hållet, men inte åt det andra hållet? Spelar det någon roll om man själv fysiskt har snurrat innan med kroppen? Spelar det någon roll om man i liggande ställning har huvudet åt norr eller söder? Jag har minsann inte hunnit testa allt detta än. 26/3

Det är något löjeväckande med denna rädsla för något så oerhört osannolikt som Jacob Creutfeldts sjukdom, härflutet från "galna-ko-sjukan". Man slaktar och bränner oerhörda mängder friska djur bara för att några tiotals människor av flera 100 miljoner antages ha blivit smittade genom intag av smittat kött. Samtidigt skördar trafik, aborter och välfärdssjukdomar mängder av offer varje år, utan att särskilt många höjer på ögonbrynen. 26/3

Det är lite knepigt att tänka sig denna sol, som bara håller på och lyser och lyser, trots att 564 miljoner ton väte varje sekund omvandlas till helium. Den är stor, solen, och rymmer uppenbarligen mycket väte, om det skall räcka i 5 miljarder år. Vi befinner oss så långt ifrån den; och ändå utgör solen förutsättningen för allt liv här. Ibland kan solen nästan kännas som en kamrat eller en individ. Det att den finns där, långt, långt borta, och utstrålar sina enorma ljuskvantiteter utan avbrott; att den aldrig gör en besviken genom att inte dyka upp, för sig eller bakom moln så att den åtminstone kan skönjas. Jag kan tänka mig att en och annan människa som sagt sig vilja ströva ut i naturen för en stunds ensamhet i själva verket sett fram mot en stunds tvåsamhet, med solen. 5/5

Här ser du en sajt avseende ämnesområdet dagböcker. Kom ihåg detta. Uppgifter avseende subrubriken depression utgör en sak vilken avhandlas. Något att ha i åtanke. Du kan här hitta information om golf. Det skall sägas. Domänen tillhandahåller det av relevans i vad saken avser datorer. Är subrubriken sjukdomar, lukter, demokrati, dumhet, Job, Voltaire, eller hattar din hobby? Här är något för dig. Det skall konstateras.

Om man går upp på ett berg eller hög kulle, varifrån man kan se långt, så kan man då man betraktar världen omkring en därifrån komma på sig själv med att längta till de olika små platserna som man ser. Hur är läget just där, just nu? För min egen del kan jag ibland betrakta höghöjdsfoton, tagna av flygplan, eller t.o.m satellitfoton, och känna viss längtan efter de olika platserna. Tänk om jag var en ande som bara kunde flykta över vidderna, med samma upplevelseklarhet som under vanlig vardag, och stanna upp plats för plats. 5/5

Speciellt futtigt kan det kännas om man exempelvis kommer på sig själv med att ha suttit inne en dag, allt under det att denna värld av storhet och märklighet funnits, väntande därute. Hur mycket är denna längtan efter att få se en nostalgisk längtan efter platser man en gång besökt, och gärna skulle vilja få se igen? Hur mycket önskar man det helt nya? Och om en plats som man återvänder till inte går att känna igen sedan tidigare, saknar man då inte den gamla platsen? Jag har tittat i gamla fotoböcker på ämnet Kungälv och jag måste säga att när jag ser alla dessa gamla bilder så längtar jag, längtar tillbaka 70, 80 eller 100 år i tiden. Så kan jag också känna inför förändringens Sverige. Så mycket nytt och svårsmält medan allt det gamla bara försvinner. Jag hinner inte ta tillvara allt det vackra innan det har hunnit försvinna för alltid.

Har vissa växter förmågan att integrera upptagna grundämnen från marken i sina från bladen sedemera avgivna terpener. Löper den som har en sådan växt stående i en blykruka, ökad risk för blyexposition via luften? 5/5

Rätt personer retar upp sig på mitt stammande. 5/5

Det tycktes i förstone vara en ovanlig typ av fel på bilen, vilken oförvarandes kunde stoppa bara för att sedan utan vidare gå i gång vid nystart. Men kanske var det inte så märkligt ändå. 5/5

Kåre Andersson | Hemsida för ljus