För det mesta och i "det snälla samhället" gäller: Det finns ingen som så kan ställa till djävulstyg för en annan för en annan , som en människa som verkligen givits anledning därtill. 18/10

En tetig eufemism för döda är neutralisera eller oskadliggöra. Ordbruket antyder att jag är utsatt för ett envist angrepp från en illasinnad part. I min stora visdom vet jag att bedöma exakt hur stor del av min väldiga slagkraft som lämpligen bör avdelas för att precis göra en ände på angreppen. I någon mening, ett restriktivt försvar, alltså. 21/10

Kanske är jag inte så dålig på matte ändå. Jag gjorde bruk av L Hospitals regel, binominalfördelningen och flertalet enklare regler innan formlerna serverades, därvid utgående enbart från förnuftsresonemang. Jag har en känsla för hur världen fungerar, även om just tankeläsningen är svag. 21/10

Karelma utgör en internetsajt där dagböcker utgör något som behandlas. Är ämnesområdet svenska, plastikkirurgi, knark, bostad, samhälle, framtiden, eller nudism något du vurmar för? Då kan du sluta leta. Bra eller hur? Du får tillfälle att möjlighet att läsa på när det gäller logik. Tänk på det. Siten ger dokumentationsunderlag för det väsentliga i allt avseende Bach. Information om ämnet tomat är bland annat en sak som presenteras.

På TV i "Reportrarna" kritiserade Göran Hermeren försäkringsbolagen för deras strävan att låta varje risknivågrupp bära sina försäkringskostnader själva. I förlängningen innebär en indelning efter t.ex genetisk profil (dödlighet) att hela idén med försäkringsskap går förlorad. Var och en är unik och bör då betala för sig. Men återligen; detta är marknadens automatik. Människor går inte och köper meningslösa försäkringar. Eljest skall det sägas att Göran har mitt fulla bifall. Jag har alltid betvivlat meningen med fack, försäkringar o.s.v, dessa medel för falsk solidaritet. Hellre då äkta, oberoende solidaritet och då menar jag inte fattigvård. Den rike är rik p.g.a samhällets estimerande. Estimera om litet lagom! 21/10

Jag kommer ihåg en typ av uppgifter som jag hade oerhört lätt för. (Ödmjukt) Med en stämpel stämplas mönster över ett begränsat koordinatsystem vilket s.a.s går runt i horisontal och vertikalled. Eventuellt gäller 2 stämplingar på en koordinat som inhibans av varandra, 0 alltså. Uppgiften består i att beräkna stämpelnedslagens lägen. Även att lägga pussel med baksidan upp tycks vara löjligt svårt för en del. 23/10

För mig är jag såsom upplevande subjekt. Därutöver en värld av färger, av toner, av lukter, av smaker, av smärta o.s.v; samt alla de föreställningar som man mer eller mindre automatiskt gör sig. Föreställningen om att andra människor har själar kommer sig av att de är lika mig i allt annat. Likhet är dock ett erfarenhetsinstrument. Men det finns inget som jag kan säga liknar världen. Världen är singulär, en enda, och till hela sin förevaro manifestation av mitt subjekt. Alltså vore det oriktigt att dra några som helst slutsatser av den likhet som objektivt sett föreligger mellan mig och andra. 30/10

Vetenskapen har ofta försökt kategorisera människor efter den typ av utageranden dessa företer och behaveorismen fördjupar sig ävenledes i problematiken kring utagerandets beroende av förnimmelseinflödet. Men ändå har jag hitintills som mest stött på kategoriseringar av människor efter deras sätt att tänka, men aldrig efter deras olika sätt att bäst lära in. 18/11

En metod för framprovande av supraledare: Man inriktar sig i förstone på att adaptera matrialprovsframställningen med dopning et.c till följande procedur. Istället för att skapa ett homogent block som prov, framställer man ett inhomogent block, vilket krossas i partiklar. Dessa försätts i ett magnetfält under sjunkande temperatur. Eventuella korn av supraledarkaraktär kommer att avslöjas genom magnetkuddeeffekten. 20/11

Gubben i drömmen frågade om jag skulle ned igen. Jag svarade att så var fallet. Så åkte vi båda upp till 13.e våningen och ned igen. Med så överensstämmande krav på tillvaron, kände vi verkligen gemenskap. 20/11

Det vill till att lärdomen kommer tidigt om man skall hinna tillämpa den på ett kreativt sätt. För att senare inlärd kunskap på detta vis skall komma till uttryck krävs det verkligen att man är mycket kreativ. Alltså, antingen så smart eller med sådan tur att man lär sig i unga år, eller så kreativ rest på äldre dagar. Det senare är verkligen exempel på selektivt motstånd mot samhällets inflytanden, enär ju ifrågavarande typer av lärdomar kräver sänkt gard. 24/11

Han kände igen missuppfattningen som sin egen f.d missuppfattning om hur världen i något avseende förhåller sig. Därför lände han till triumfatoriskt understöd. Adept- så här, och inte så där, förhåller det sig!!! 24/11

Visdom är till stor del en fråga om att ha tänkt igenom saker. Till synes improviserad visdom är oftast blott till del improviserad. Visdom är gammal, förstelnad kreativitet.24/11

Jag vet att en laborationsrapport är ämnad att snabbt sätta en icke vetande in i laborationens förutsättningar. Men ärligt talat och i högskolan: Den bästa laborationsrapporten är den som synes vara kopierad av alla andra, utan att läraren absolut kan säga från vem. Den bästa laborationsrapporten är den som förorsakar den läsande läraren minst möda, med andra ord en så medelmåttig rapport som möjligt. MvG betyder "mycket väl medelmåttig" och ingenting annat. Schackinstruktörer glädjes att se sina egna konforma "idéer" tillämpade på brädet av adepterna. De vill att eleverna skall spela "rätt öppning", således den öppning som vederbörande lärare en gång i tiden lärt sig, o.s.v. Nästan alla lärare är likadana. De vill själva briljera och konsternera, men kräver konformitet av eleverna. Ändå beundrar civilisationen de fåtal individer som lyckats behålla ett uns kreativitet genom slakthuset. Man hugger av människor benen och hyllar dem som går vackert på stumparna. Denna kreativitet får inte uppträda för tidigt, ty då hålles härbergerande psyke för uppblåst och dilettantiskt. Den måste resa sig ur det blodsöl som under år vakats till intorkande. Matematikföreläsaren talar om att "börja tänka själv". Det är riktigt att språk utgör redskap för tänkande, men undervisningen på högskolenivå syftar endast till att nätt och jämt låta en ana t.ex matematikens språk, aldrig till att man skall tänka själv. Föreläsarens tal om eget tänkande är helt enkelt nonsens. En lyckad uträkning på en tenta skall precis redovisa bokens exakta algoritmer och måhända en och annan finess som föreläsaren betonat, ingenting härutöver. Den bästa lösningen är precis som den bästa rapporten den som vållar läraren minst "tidsspillan". Taylors gamla tankar om medelmåttighet som högsta effektivitet har fortfarande oväntad giltighet, fastän kanske inte i en exakt ursprunglig bemärkelse. Jag skall ändå säga att jag beundrar medelmåttighetens civilisatoriska gestalt. Det är uppenbarligen effektivt att ha folk att hoppa omkring på "huggna benstumpar". Hur kommer det sig? Jo, det är just kombinationen av denna anda och kreativitetens obändiga trots som utsprider sitt gry. Och begreppet "kreativitet" är uppenbarligen likaledes en civilisatorisk produkt. Men kanske hade, åter, en något större andel kreativitet och en mindre andel medelmåttighet varit ännu effektivare?! 26/11

Det är inte bara det att man genom att skjuta upp slipper befatta sig med saken omedelbart, men därtill en större känsla av angenämhet som fogar sig till tanken på verkställandet just då. Man riktigt gottar sig åt att få ta itu med saken, då, sedan, när man så helhjärtat kommer att vara inställd därpå. Men denna inställelse visar sig sedemera vara en chimär. Man är inte mera upplagd för saken då än nu. 27/11

Jag har svårt att förstå hur någon kan tro på sådant som så uppenbart är påhittat av lurendrejare för att dra de dummaste vid näsan. Bibeln är ett flagrant stycke av justeringar för att, först, till den del som GT utgör, ingjuta mod i ett folk av den tiden. Helvetesskildringen plockas först sent in från andra religioner. Då Israels barn genomlider särskilda svårigheter duger det tydligen inte längre med jordelivets rättvisa. Det stora antal anomalier en dylik skrift ådagalägger, sprunget från en stor mängd författare med divergerande ambitioner, bäddar för splittring i bokstavstroende judar, liberala, kristna, ortodoxa, katoliker, protestanter, Jehovas vittnen och frikyrkliga urartningar av diverse slag. Endast de allra mest godtrogna försöker bringa galenskapen i samklang med verkligheten. 27/11

Likafullt, trots att varje kristen måste ses som offer för lurendrejeri, är det tankearbete som bibelns författare nedlagt däri inte att förakta, sammalunda som religionshistorien för världen över lag åvägabringar mången tänkvärdhet. Men man kan inte tro på en religion som är utmejslad för att nå uppenbart, kortsiktigt mellanmänskliga syften; som enbart syftar till att ingjuta mod i israeliternas kamp mot en fientlig yttervärld. Däremot leder ett öppet filosoferande till ett likaledes korrekt förhållningssätt gentemot var och en i möte. Om man tänker sig kristendomens; dessförinnan i förstone många andra religioners idéer om himmel och helvete som konsekvens av göranden och låtanden under jordelivet, så finns här hur konstigt det än kan låta, en poäng. Felet med alla dylika visioner är att de talar till massan, inte till subjektet. Genomsynen av det sakförhållandet att jag själv bragts till relativ smärtfrihet och bekvämlighet s.a.s på nåder av så många ytterligt skira omständigheter, bör mana till eftertänksamhet. Jag iakttager hur vedervärdiga människor luftar sina gröpta naturer, till synes utan större konsekvenser. Jag iakttager hurusom grovhet och nyck firar triumf på triumf. Den tanke som då bör inställa sig är i vad mån företeelserna ställer sig i omedelbar relation till subjektet, jämte dess "utflöde" i jagets person. Lagen kan endast meddela sig via ett närmande i likhet. Endast så gives besked. Då identiteten utställes i avhängighet till andra måste så i någon mening ske utifrån likhetens princip. Föreställningen om subjektslig suveränitet kan endast föreläggas efterhållen lättnad, därvid längs linjer av subjektsligt, över tiden manifesterat gensvar. Föreställningen om en annan människa såsom själsvarelse baseras uteslutande på iakttagen likhet. Den sekundära tanken härpå är väl ämnad att skapa balans som en av åtta punkter för grundat förhållningssätt. Vidare låter jag emellertid, för mitt öga, världen uppgå som demonstration av lagens makt. Det som i ringa mening läker med smärta, länder måhända till större läkande, men härjämte också större smärta, allt i en obalans av eskalerande beroende, varest saken drives längre. Det som understödjer med förhärdning länder till ett allt större beroende av ämnen och förnyade agens. Det som bjuder på flykt förutsätter likaledes uppvaknande, då det flydda åter nalkas, eller nyheterna formar blott ytterligare, bistra realiteter. Endast självinkännandets behandling av föreställningsvärlden låter en ana hugnad utan bisatser. Självinkännandet talar om sig självt, härjämte om allt annat, och det är ett under av vältalighet. Det ger besked om verklig orsak och verkan. Det låter förkunna att all självupplåtelse i förlängningen är smärta, att allt handlande för syftet att utöver det rent reflexiva förhålla sig till andra sker såsom självbedrägeri på tidens egg. Men detta gäller via varsomnaglingsförfarandet förvisso inte mig, utan dig. Så får man bubbla hur mycket helst om samhälle och mellanmänskliga relationer. Kan du tänka dig en frid, ett lugn utöver vardagslivets toppar? Kan du även tänka dig sorg och smärta i tilltagande mått? Vad skulle världen tjäna till, om inte som städ under maktens hammare? Vi har ju vid handen att lika ger lika, att ordning ger ordning och kaos kaos. Andras öden kan via upplevelsen av likhet allenast antyda de spännvidder varemellan makten håller sig öppen att i enkel konsekvens "löna och straffa". Det världen säger är: "Lönande och straffande är Guds, villkorsdanarens natur." Kan du tänka dig något i ditt förhållningssätt som i förlängningen utsäger behag, ja, då skall du också förlänas frid härför, ty frid är enkannerligen Guds natur av lönande; men världen redovisar ävenledes en annan sida av Gud, för det att du på motsvarande sätt skall veta, att om du kan tänka dig något i ditt förhållningssätt som utsträckt utsäger smärta, då skall du också slås av smärta. Men dessa konsekvenser vidlåder ditt öde bara som prediktion inifrån just ditt närmande av respektive företeelse, i det att självinkännandet yrkar på attribut, dem och dem, under ditt "detekterande av lukter". Andras öden kan tala endast via likhetsprincipen, således de råa endast genom din råhet, de slöa genom din slöhet, de visa genom din vishet o.s.v. Du vet då att som mest hålla dig indifferent visavi de dåliga exemplen, men öppen för de goda. Såpass varskor oss principen om likhet, att andras fysiska död säkerställer ditt förestående fysiska öde. Du ser din kropp åldras och känner innebörden härutav. Men iakttagelsen av din förefintlighet över huvud taget rubbas inte. Din anima lever alltjämt, om än med lakuner för sömn och medvetslöshet. Företeelserna sömn och medvetslöshet säger emellertid något om andens förhållande till fysisk tid, men inget om dess egen, annat än att denna bildar ett enhetligt kontinuum av upplevelse. Alla avbrott är tolkade avbrott. Och när Seneca skrev om de oföddas värld som hint om de dödas, föredrog han ett helt och hållet kvantitativt resonemang. Liksom regellösheten springer ur oändlig litenhet, oändlig avlägsenhet i rummet, begränsat vetande i största allmänhet o.s.v, vidlöder den också nytillblivelseöverinkommandet via den oändliga historien, blott och bart under kännedomens diskretion. Det förgångna är inte som annat än förgånget och dess anima företer inte längre smärta eller behag. Historien är i minneligt hänseende helt och hållet graduell och löslig, så som jag inte minnes något av spädbarnets dagar, därefter först mer och mer, men alltjämt utan anima. Denna historias perfektion vill världsförutsättningarnas införande i en subjektivt, upplevt logisk värld, på det enda möjliga sättet, liksom upplevelsen av universums försvinnande bakåt i historien med naturlag och allt, vill nytillblivelseöverinkomma till ofelbar logisk precision i "min objektiva värld." Framtiden är något helt annat; och skall jag draga pendanter till den såsom livledsagare måste jag betrakta universum. Tror jag verkligen, fördenskull universum inte redovisar lagens uppkomst och materians tillblivelse, att dess död ligger som analogi till "the big bang", icke som avtagande; utdöende i nedtrappning, utan med ett ens? Tror jag över huvud taget att min upplevelse av världen bakåt säger något om dess framtid? Men jag har redan tidigare redovisat motiven för tro på livets vidmakthållande genom (alla) subversiva omdaningar. Om du inte önskar evigt liv, evig konsekvensföljd såsom upplevd lön och rättning, lägger förvisso i enlighet med buddhism och hinduism, uppgåendet i intet såsom absolut regression, en mall för någon slags yttersta lönande, däremot naturen för gott pekar. Om den värsta smärtan skrämmer dig mer än den näst högsta ynnesten lockar dig, se då riktningen för den högsta ynnesten. 29/11

Det var naturligtvis ett orginellt grepp det där, att i relativ utbredning, för varje tidsintervall, låta varje grupp om odefinierade pixels (pixlar) ersättas av "odefined" i den animerade bilden, men det var inte ämnat som sådant, utan enbart som strängt logisk rekvisition. 30/11

Kåre Andersson | Hemsida för ljus