Tyskland
  
Res till Bonn, Köln eller Berlin bums. Snabbladdad sida!

   Karolingiska huvudregenter i det östfrankiska riket

K arl I (den store) 768-814, kejsare 800-814

L udvig I (den fromme) 814-840, kejsare 813-840

I nterregnum, inbördeskrig 840-843 Karls arvingar ernådde fördelar i fördraget i Vernun 843. Ludvig (den tyske) fick bl.a kontroll över land öster om Rhen och Aare.

L udvig II (den tyske) 843-876

K arloman 876-882 (kung av Bayern) Ludvig III (den yngre) 876-882 (kung av Sachsen, Thüringen, Franken och från 880 av Bayern)

K arl III (den tjocke) 876-887 (kung av Schwaben till 882, därefter av hela riket. kejsare 881-888)

A rnulf 887-899, kejsare 896-899 Oäkta son till Karloman. Efter att på förhand ha ärvt hertigdömet Kärnten blev han sedan Karl III avsatts dessutom östfrankisk konung. Han vann i Löwen mot nordmännen år 891 och intog senare även Rom, varpå han kröntes till kejsare av påven år 896.

L udvig IV (barnet) 900-911

   Frankiska ätten

K onrad I 911-918 Sökte hjälp hos biskopen för att stärka det tyska konungadömet. Dock hade hans motståndare, sachsarna, ett sådant inflytande, bl.a i Bayern, Schwaben och Franken, att detta näppeligen var möjligt. Stödde trots stridigheterna med sachsarna Henriks tillträde som konung då han stod inför sin bortgång.

   Sachsiska ätten

H enrik I (fågelfångaren) 919-936 I och med denne kan ett tyskt konungadöme definitivt sägas ha blivit etablerat. Kyrkans och adelns ställning stärktes. 929 gjordes invånarna i Böhm skatteskyldiga inför kronan. 934 besegrades Gnupa i Slesvig. "Fågelfångaren" är ett inadekvat epitet, uppkommet i åtföljd på skrönor.

O tto I (den store) 936-973, kejsare 962-973 Fullföljde sin fader Henriks strategi genom att stärka stödet hos kyrkan och utnämna anhängare till hertigar och så vinna kontroll över stamhertigdömena. Tog land från slaverna i ett avancemang ända till Oder. Han vann 955 en seger gentemot ungrarna och med dem förbundna upprorsmän, däribland hans egen son Ludolf. Det genom Otto I upprättade konungadömet kallas det Tysk-romerska riket.

O tto II 973-983, kejsare 967-983 Den förres son. Försvarade med framgång riket mot diverse inbrytningar från danskt (974), slaviskt och franskt (1980, Lothringen) håll samt mot upproriska furstar. Förlorade dock i ett slag mot saracenerna 982.

O tto III 983-1002, kejsare 996-1002 Drevs av mystiskt religiösa och asketiska ideal och försummade i sina ansträngningar att upprätta de gamla romerska ställningarna, rikets norra delar, med söndervittring där som följd.

H enrik II (den helige) 1002-1024, kejsare 1014-1024 Arvtagare till Henrik I i rakt nedstigande led. Valdes till kung efter Otto III:s bortgång 1002. Nyttjade liksom föregångarna kontakter med kyrkan för att befästa sin makt. Tog herraväldet över Italien från Harduin 1014.

   Saliska (frankiska) ätten

K onrad II 1024-1039, kejsare 1027-1039 Verkade för inre konsolidiering och fick Burgund år 1032.

H enrik III 1039-1056, kejsare 1046-1056 Son till Konrad II. Han kröntes 1028 till kung och tillträdde år 1039. Hävdade sin makt inåt genom att söka undvika maktkoncentrationer utöver hans egen. Tillsatte påven Clemens II. Han inlät sig flera gånger i strid med Ungern.

H enrik IV 1056-1105, kejsare 1084-1105 Son till Henrik III och dennes sista gemål Agnes av Akvitanien. Han blev myndig först år 1065 och regerade dessförinnan under förmyndarskap. Störtades 1074 i ett uppror men återkom året därpå, men med förminskad makt. Fick efter en konflikt med påven Gregorius VII söka försoning. Ernådde dock 1080 fullständigt inflytande över Tyskland och lät då en ny påve, Clemens III, väljas. Tog Rom efter att 1081 ha korsat alperna. Tvangs av sin son Henrik V att abdikera 1105 till förmån för denne.

R udolph av Schwaben 1077-1080, hertig av Schwaben, motkung

H erman 1081-1088, greve av Salm, motkung

K onrad 1087-1098, medregent

H enrik V 1105-1125, kejsare 1111-1125 Vann kronan efter edsbrottsligt uppror mot fadern. Konkordat med kyrkan 1122.

   Huset Supplinburg

L othar II 1125-1137, kejsare 1133-1137 Genom ärkebiskop Adalberts förtjänst valdes Lothar till kejsare istället för Henrik V:s systerson Fredrik av Schwaben. Lothars dotter Gertrud bortgiftes med Henrik den stolte, i allians varmed Lothar kunde göra sin makt gällande gentemot Konrad och Fredrik. Intog Selerno och Neapel i strid men dog strax därpå.

   Huset Hohenstaufen

K onrad III 1127-1135 (första gången) Dotterson till Henrik IV. Motkung till Lothar 1126 men trädde 1135 tillbaka för denne.

K onrad III 1138-1157 (andra gången) Åter kung efter Lothars bortgång och i fastvarande trots motstånd från Hertig Henrik den stolte. I korståg 1047-1049.

H enrik 1147-1150, medregent

F redrik I Barbarossa 1152-1090, kejsare 1155-1190 Stärkte åter kungamakten, i huvudsak med fredliga medel. Erhöll Burgund (Arelat) genom giftemål. Företog diverse åtgärder ämnade att stärka kontrollen över Norditalien, bl.a genom tillsättande av kejserliga ämbetsmän därstädes. Lyckades efter diverse motsättningar med påven Alexander III år 1177 få fred till stånd med denne.

H enrik VI 1190-1197, kejsare 1191-1197 Son till Fredrik I. 1186 gift med Constanza av Sicilien i vars arvrike han kröntes till kung 1194. Dog i Messina.

F ilip av Schwaben 1198-1208, hertig av Schwaben Mördad år 1208.

   Huset Welf

O tto IV 1198-1214, kejsare 1209-1214, rom. kejsare 1182-1218 Utpekades av ärkebiskop Adolf som tillbörlig konung samtidigt som huset Hohenstaufen valde Filip. Vann 1201 påvens erkännande, men kröntes först 1209 efter mordet på Filip, diverse motgångar i krig och ett nyval. Råkade dock i påvlig onåd och bannlystes 1210.

   Huset Hohenstaufen

F redrik II 1212-1250, kejsare 1220-1250 Son till Henrik VI. Såsom bundsförvant till påven Innocentius III i dennes konfrontation med Otto IV föreslogs han som Tysklands konung och kröntes1212 därtill och 1220 även till kejsare. Infriade först 1228 ett tidigare löfte om att dra i korståg, på vars försenade verkställande Gregorius IX först hade lyst honom i bann. 1230 slöt han fred med påven men förnyade split och en ny bannlysning tillkom efter Fredrik II:s seger vid Cortenuova 1237. Ett stort antal pakter restes emot honom med komplikationer ända till hans död 1250.

H enrik 1220-1235 medregent Son till Fredrik II. Satt efter 1235 fängslad till följd av opposition mot fadern.

H enrik Raspe 1246-1247, lantgreve av Thüringen En av visavi Fredrik II avfälliga furstar tillsatt motkung. Vilhelm 1247-1256, greve av Thüringen En med Fredrik II samtidig motkung, tillsatt på liknande grundval som Henrik Raspe.

K onrad IV 1250-1254 interregnum 1254-1273

   Dynastiska regenter

R udolph I -Habsburg- 1273-1291 Företog fälttåg mot Ottokar II av Böhmen och fråntog dennes rikslän, vilka sedemera överläts till Rudolphs söner. Tillsåg att lägga grunden för den habsburgska dynastins framtida inflytande.

A dolf -Nassau- 1292-1298 Kom till kronan genom stora eftergifter till kurfurstarna. I konflikten därpå, då han åter försökte utvidga sin makt, allierade sig dessa med den senare Albrekt I och bragte Adolf om livet.

A lbrekt I -Habsburg- 1298-1308 Son till Rudolph I. Stred mot Adolf av Nassau för kronan och lyckades 1298 med sin föresats i och med att Adolf dödades.

H enrik VII -Luxenburg- 1308-1313, kejsare 1312-1313 Stamfader för det luxemburgska huset. Henrik skänkte Böhmen till sin son Johan 1310. Hamnade i konflikt med kung Robert av Neapel.

L udvig IV (bayraren) -Wittelsbach- 1314-1347, kejsare 1328-1347

F redrik III (den sköne) -Habsburg- 1314-1326 Son till Albrekt I. Uppställdes av österrikarna som motkung till Ludvig IV, vilken stöddes av luxemburgarna. Togs 1322 till fånga av Ludvig och släpptes först efter 3 år, sedan han avlagt ett löfte om att avstå från kronan. Efter inblandning från hans bröder och förnyade motsättningar avtalades det till slut att Tyskland skulle förvaltas av Fredrik medan Ludvig höll Italien.

K arl IV -Luxenburg- 1346-1378, kejsare 1355-1378 Son till Johan av Luxemburg. Föreslogs och gjordes till kung med stöd från bl.a 5 kurfurstar vilka till en början ville ha honom som motvikt till Ludvig. Karl var en kraftfull regent med delvis humanistiska ideal. Under sin tid stärkte han feodalsystemet samt verkade för en god tysk ekonomi och kultur.

G ünther -Schwarzburg- 1349 Av wittelsbachska partiet framhållen motkonung till Karl IV. Han avsade sig emellertid alla anspråk på kronan i utbyte mot 20000 mark.

W enzel IV -Luxemburg- 1378-1400 Son till Karl IV. Diverse mellanhavanden mellan honom, adeln och hans fränder ledde till att han 1394 fänglades och 1400 förklarades avsatt.

R uprecht av Pfalz -Wittelsbach- 1400-1410

S igmund -Luxemburg- 1410-1437

J obst -Luxemburg- 1410-1411, motkung

   Huset Habsburg

A lbrekt II 1438-1439 Fredrik III (IV som kung) 1440-1493, kejsare 1452-1493 Påvens kyrkliga makt stärktes i ett konkordat 1448. Fredrik II anställde giftemål mellan sonen Maximilian och Maria av Burgund, på vilken händelse en konflikt med Frankrike utlöstes, vilken ändades först 1493 genom freden i Senlis. Genom tveksamma politiska vändningar släpptes Wien och Ungern till Mattias Corvinus.

M aximilian I 1493-1519, kejsare 1508-1519 Son till Fredrik IV. Genom det av fadern anstaltade giftemålet mellan honom och Maria av Burgund erhöll han på förhand inflytande i hennes arvsområde. Wien återtogs år1490 varpå senare även Tyrolen tillkom. Tog efter dennes angrepp mot Italien ställning mot franske Karl VIII och nådde i samverkan med Nederländerna vissa insteg i norra Frankrike. Inrikespolitiskt strävade Maximilian efter att stärka rikets författning och skattesystem. Han yppade jämväl intresse för littelära och konstnärliga projekt.

K arl V 1519-1556, kejsare 1558-1564

F erdinand I 1556-1564, kejsare 1558-1564

M aximilian II 1564-1576 Son till Ferdinand I. 1548 gifte han sig med kusinen Maria av Spanien. Ett försök från hans sida att ta över den polska kungakronan stäcktes av konkurrenten Stefan IV. 1568 slöt han ett vapenstilleståndsfördrag med osmanerna efter ett misslyckat krig. Protestanterna tillerkändes av Maximilian rätten till sin religiösa övertygelse, kanske delvis till följd av protestantiska böjelser hos honom själv som ung. Maximilian II dog 1576 i Regensburg.

R udolph II 1576-1612 Son till Maximilian II. Rodolph II hade en strängt religiös syn på sakernas tillstånd, vilket i kombination med avtagande mental tillräknelighet försvårade regentverksamheten. Han isolerade sig och stark oro utbröt på olika håll i riket. Han tvingades slutligen avträda kungakronan till sin broder Mattias och dog strax därpå. Dock hann han under sin tid manifestera sitt intresse för vetenskap bl.a som mecenat åt Kepler och Tycho Brahe.

M attias 1612-1619 Intog en medlande ställning i de konflikter som präglade riket under denna tid. Svårigheterna var betydande.

F erdinand II 1619-1637 Kusin till Mattias och med en strängt katolsk syn på världen. Nedlade mycket kraft på att bekämpa alla påfinnbara yttringar av protestantism i linje på vad sätt bl.a 30- åriga kriget inleddes. Bekrigades härunder av Gustav Adolf som rönte stora, ehuru delvis tillfälliga framgångar.

F erdinand III 1637-1657 Son till Ferdinand III. Motgångarna i krigen mot svensk-franska styrkor tvingade honom att 1648 sluta fred, den s.k Westfaliska freden.

L eopold I 1658-1705 Förvecklingar lät honom under sin tid stärka positionen i Österrike gentemot fransmännen och turkarna. Hans huvudsakliga intressen rörde emellertid religionen och det habsburgska husets makt.

J osef I 1705-1711 Son till Leopold och dennes tredje maka Eleonora av Pfalz. Nedslog ett uppror i Ungern. Hans konungsliga gärning kom annars till stor del att upptagas av händelserna under det spanska tronföljdskriget. Härmed förbundna händelser utspelades huvudsakligen i Sydtyskland, Västtyskland, Spanien, Italien samt Spanska Nederländerna och en fredlig lösning ernåddes först efter Josef I:s bortgång, då i och med freden I Rastatt (Baden) 3 år senare. Enär Josef I vid sin död inte hade några söner ärvdes konungaämbetet av brodern.

K arl VI 1711-1740 Son till Leopold och dennes tredje maka Eleonora av Pfalz.

i nterregnum 1740-1742

   Huset Wittelsbach

K arl VII 1742-1745

   Huset (Habsburg-) Lothringen- Toscana

F rans I 1745-1765

J osef II 1765-1790 Son till Frans I och Maria Teresia och en vän av upplysningstidens ideal. Efter moderns död försökte han genomföra ett stort antal reformer, varav flertalet var av humanistiskt, centralistiskt och antikyrkligt slag. Många av reformerna mötte på hårt motstånd, återkallades, och vann egentligen inte genomslag förrän på 1800- talet. Allierad med Ryssland krigade han utan framgång mot turkarna. Anställde 1788 Mozart som kejserlig kammarkompositör.

L eopold II 1790-1792 Son till Frans I och Maria Teresia. Inledde sin regenttid med att dämpa oroligheterna efter brodern Josefs reformer. Avslutade kriget mot turkarna 1791. Förhöll sig först efter franska revolutionen avvaktande till Frankrike, men anslöt sig efter fredsslutet mot turkarna till ett förbund, vilket var riktat mot revolutionärerna. Frans II 1792-1806

   Huset Hohenzollern

W ilhelm I 1871-1888 Fick en militär uppfostran vilken, jämte sträng konservatism, kom till uttryck i hans politiska gärning. Låg1813-1815 i krig med Napoleon som Preussisk regent. Revolutionen 1848 riktades till stor del mot hans person varför han innan återkomsten och sedemera tronbestigandet tvingades till en tids exil i London. Genomförde som konung ett antal reformer av armen. Samverkade med Bismarck då denne verkade i egenskap av ministerpresident. Bismarck ses historiskt som huvudansvarig för det tyska enhetsverket.

F redrik III 1888

V ilhelm II 1888-1918

   Presidenter (Weimarrepubliken)

F riedrich Ebert 1919-1925 Son till en skräddare och Tysklands första president. 1900 blev han stadsfullmäktig i Bremen, 1905 sekreterare i styrelsen för socialdemokraterna och 1916 ordförande i deras riksdagsgrupp. Ingick 1918 efter att ha förvärvat rikskanslerämbetet delat presidentskap med Haase. 1919 valdes han till provisorisk president vilket mandat senare kom till förlängning. Efter att 1918 ha medverkat i ledningen för en strejk anklagades han för landsförräderi och dömdes också i domstol för sitt agerande. Walter Simons 1925, ställföreträdande president

P aul von Hindenburg 1925-1934 Under I:a världskriget chef för 8:e armén i Ostpreussen och vann uppmärksammade segrar vid Tannenberg och de Masuriska sjöarna. Slog ryssarna i Masuren i februari 1915. Han utnämndes till generalöverste och överbefälhavare för hela den tyska styrkan på östfronten. Flera militära genombrott följde; i maj vid Gorlice-Tarn-w och sedan Hindenburg utnämnts till generalstabschef i Niville mot fransmännen. En misslyckad storoffensiv 1918 föranledde emellertid Hindenburg att begära förhandlingar om vapenstillestånd. Efter det att vapenstillestånd slutits Versailles och fred ernåtts till ett högt pris dröjde det till 1925 innan Hindenburg valdes till det Tyska rikets president.

   Führer (Tredje riket)

A dolf Hitler 1934-1945 Österrikare och son till en tulltjänsteman. Anmälde sig vid första världskrigets utbrott som frivillig och tjänade sedan som korpral med utmärkelse för tapperhet. Då kriget var över anträdde han politikens bana och blev 1921 ledare för det nationalsocialistiska partiet. Hitler satt fängslad i nio månader för sin medverkan i den misslyckade s.k ölkällarkuppen och formulerade då nationalsocialismens politiska program i Mein Kampf. Under 1930- talets depression blev hans parti Tysklands största varpå Hindenburg gav honom i uppdrag att bilda regering. Efter riksdagshusbranden och ett framgångsrikt val kunde Hitler ta makten som diktator. Konfrontation med Tysklands fiender sedan I:a världskriget ledde nu till ett nytt krig, 2:a världskriget, därunder Hitler personligen tog över ansvaret för Tysklands militära strategi. Stora inledande krigsframgångar följdes dock efter några år av motgångar och Hitler begick självmord när sovjetiska trupper inträngde i Berlin.

   President (Tredje riket)

K arl Dönitz 1945

   Presidenter (BRD, det enade Tyskland)

T heodor Heuss 1949-1959 Efter 2:a världskriget grundade han det tyska, liberaldemokratiska partiet. Medverkade som ordförande härför då BRD:s författning utarbetades. 1949 valdes han till president.

H einrich Lübke 1959-1969 Son till en skomakare. Han studerade bl.a agrikultur, nationalekonomi och administrativ juridik med avbrott för 1:a världskriget. Han blev 1931 delegat i det federala statsparlamentet, men entledigades vid nationalsocialisternas makttillträde med utredning av misstänkt korruption. Under 2:a världskriget arbetade han med arkitektur och vapensystem. 1947 blev han minister via CDU, i vilket han inträtt efter kriget och 1959 president för BRD. Hans politik går ut på att sträva efter bred samverkan och solidaritet mellan länder. Emot slutet av sin presidenttid försvagades Lübkes hälsa allvarligt och han dog 1972.

G ustav Heinemann 1969-1974 Gustav W. Heinemanns fader arbetade som direktör i ett hälsoförsäkringsbolag. Gustav föddes 1899 och deltog under 1.a världskriget som soldat, av hälsoskäl dock inte vid fronten. 1918 inledde han studier i ekonomi, rättsjuridik och historia. Med Hilda Ordemann gifta han sig 1926 och fick sedemera 4 barn. Han engagerade sig i kristendomen och kom såsmåningom in i det kristdemokratiska partiet. 1966 blev han minister i en bread koalition och valdes 1969 till president. Han fick rykte om sig att vara omutbar och rättrådig. Han verkade för normalisering i förbindelserna österut.

W alter Scheel 1974-1979

K arl Carstens 1979-1984

R ichard von Weizsäcker 1984-1994 Weizsäcker erhöll universitetsutbildning i Oxford, Grenoble och Göttigen, med inriktning på juridik och historia. Han valdes 1984 till Tysklands president och omvaldes fem år senare. Han verkade under ordförandeskap i kommissionen för den tyska militärens säkerhet och framtid. Senare deltog han efter förfrågan från Romano Prodi som en av tre nyckelmän i utarbetandet av rutiner för den europeiska unionens utvidgning.

R oman Herzog 1994- Denne inkom från Bayern till universitetet i Munich, varest han gjorde karriär inom vetenskapsområdena juridik och politik. Han blev 1965 professor med iriktning på dessa områden. Han uppbådade även ett engagemang inom den protestantiska kyrkan och blev 1972 medlem i synoden. 1978 utnämndes han till utbildningsminister, dessutom med ansvar i kultur- och sportfrågor. 1980 valdes han till ordförande för CDU:s protestantiska arbetsgrupp. Efter ytterligare framgångar blev han 1994 president.

   Kåre Andersson
 

  

Läs mer på en webbplats vilken i somligt handlar om ämnet historia. Du har på sajten möjlighet att lära dig mer om morse. Uppgifter avseende ämnesområdet Martin Luther är bland annat en sak som tas upp. Är fakta om släktforskning, eller tyskland av betydelse för dig? Här är något för dig. Kom ihåg detta. Internetsajten ger dokumentationsunderlag för allt viktigt när det kommer till Henrik VIII.