Jag - Kåre
  

   Kåre Anderssons fantastiska sida

J ag heter Kåre Anderssonoch jag har registrerat domänen: karelma . På detta sätt uppställes i förstone en naturlig koppling till de karelma- filer och karelma- adresser, vilka är ämnade att väcka allusion på: "Kåre Lars Magnus Andersson", som är mitt fullständiga namn.

D essutom är det min ringa förhoppning att de människor som söker mig på internet också skall kunna finna mig, hädanefter förnämligastgenom denna sida. Jag är naturligtvis inte ensam om mitt namn, heller inte om beteckningen "karelma". Men med litet möda skall det likväl gå att leta sig hit.

M åhända råkar även en eller annan obekant själ dimpa ned just här. I så fall måste jag bara skyndsamt gratulera till landstigningen och berätta vem jag är.

   I betraktande av andra

O m det i Sverige annars anses som särdeles populärt att kalla sig "vanlig, hederlig svensson", säga att "Jag är som folk är mest..." och predika medelmåttighetens dygd, så är väl jag ett undantag.

V isst är det anmärkningsvärt att "mannen på gatan" vid förfrågan stannar och ger besked om vägen till centralstationen. Således finnes det ett element av tillgänglighet och icke- aggression hos flertalet svenskar. Likväl saknar genomsnittsindividen insikt i sig själv. Man är som ett själlöst, viljelöst rö, vars rörelser helt och hållet bestämmes av vinden. Tillfälliga nycker och trendsättare bestämmer vad som skall göras och vad som inte skall göras. Ens åsikter förestavas av mediala kampanjer och ideal.

   Hurudan är jag?

D etta är ingalunda något som jag, Kåre Andersson, slår mig till ro med. Jag frågar mig istället vilka grunderna för respektive åsikt och förhållningssätt är. Således anträder jag filosofins landamären. Via filosofin kommer jag i beröring med subjektivism/ solipsism, samt livet som meditation och moralen som meditation. Kanske kan dessa formuleringar tyckas tomma eller godtyckliga. För närmare kungörelser angående mina filosofiska resonemang hänvisar jag då till min hemsida "Fantastiska sida nr. 1. av Kåre Andersson". Läs även "systematics" om filosofins vidlådande av systematiken som ämne och föresats.

J ag anser inte moralen vara en i första hand teologisk fråga. Läs om min syn på BIBELN, enl. lydelsen "Är Monoteism, Gud = BIBELN + Kristendom?" -historiens bluff nr.1. Notera att jag på intet sätt misstycker angående bibelns vanligen framhävda syn på moral och etik, det oansett att framför allt den gamlatestamentliga moralen är ganska märklig. Flertalet av dagens mest hätska bibelkritiker utgår i rationaliseringar helt och hållet från sina egna tillkortakommanden då det gäller moral, självdisciplin och lojalitet. För min del är det en fråga om sanning (med vissa reservationer för termens objektivitet). I så fall är de österländska trosinriktningarna, t.ex buddhismen långt gedignare. Likväl lösgör man sig aldrig riktigt från objektivismens snara.

   Namnet Kåre

N amnet Kåre är fornnordiskt och betyder "Den ljuslockige" eller "Den lockige" vilket väl inte riktigt stämmer överens med min apparition. I Sverige är det inte så vanligt. Däremot heter många norrmän Kåre eller "Kaare".

   Solipsism

F ör det första: Jag är subjektet, det vilket ensamt medelst mitt varsnande förnimmer "inre", tillika interpreterat "yttre" "nytillblivelseöverinkommanden". ("bildlig" term) Nytillblivelseöverinkommandet är ett begrepp som avser regellöshetens omkonstituerande i ordning. Regellösheten härflyter från den oändliga litenheten, den oändliga storheten, den begynnelselösa historien; vidare från naturlagens visserligen upplevda konstans, men ändå grundlösa beskaffenhet, från tankens knapphet och från medvetandets begränsade omfattning, räknat utifrån världens fullständiga som-om-förevaro; slutligen även från hög vilja till låg. Innan nytillblivelseöverinkommandet åtänkes det därmed möjliga abstrakt såsom alternativitet, allt i en föreställning om oändliga kontinuiteter, men inom vissa ramar.

   Objektivism och Subjektivism

O m jag säger att min själ är, men inte andras själar, så är detta missvisande. Definitionen på själ är objektiv. Jag själv upplever ju inte min egen själ. Jag upplever bara tillblivelseöverinkomna "förnimmelser". Evaluationen därav i bra, dåligt o.s.v ledsagas ävenledes den av en inre förnimmelseform. Därför föreställer sig somliga ett Nirvana såsom "att vara", d.v.s förefintlighet över huvud taget, utan evaluation. Smärta eller lust är därmed likställda och all existens föreligger enbart s.a.s i en punkt. Det är dock frågan om inte abstraktionen härför är "falsk", men förvisso går det att nalkas "att- formen" jämväl på ett konkret plan, t.ex via meditation.

   Vetenskap

P iaget visade i sina undersökningar att barnet tror allt som rör sig är levande och försett med själ samt medvetande. Eftersom barnet likväl är bundet till sin "subjektiva" (som om)- värld måste denna uppfattning tagas som en modifikation av tillhandahållna begrepp. När man i allmänhet gör sig föreställningen om andras medvetanden fokuserar man dem huvudsakligen som attributen rörelse, dispositivt underbyggd apparition (ansikte, kropp) och röst. Det är ett rimligt antagande att barnet släpper sina förmenta pretendenter till medvetenhet en och en, förr dem utan apparition och röst, senare dem med något av dessa och sist och minst benäget dem vilka, men då utan att vara understödda av ett kommunikativt vidmakthållande, kan uppvisa samtliga nämnda egenskaper. Det sociala samspelet plägar tinga en fortsatt naiv behandling av begreppet medmänniska.

   Vanan

E n regredierad tillit till yttringarna rörelse, apparition och röst mötes av en progredierad föreställningsförmåga. Då jag kan tänka mig en position för upplevande annorstädes än i realpositionen, imaginerar jag associationsledes upp konkretare föreställningar i anslutning till de naivt lösliga. Således erhålles andras subjekt endast genom att jag imaginärt lånar ut mitt eget som förverkligande upplevelsecenrum till nya positioner. Det är enklare att tänka sig in i positioner som uppvisar likhet med ens egna erfarenheter av jagets position såsom inre i ett yttre o.s.v.

S edemera inskärper vanan föreställningarna i fråga genom ett allt oftare upprepat tankemönster i linje därmed. Med lite ansträngning kan operationen precis lika gärna om än mindre benäget, upprätta ett subjekt rätt ute i tomma intet, i en sten, ett träd et.c, bara med de kontraindikationer vilka står ur dessa objekts avsaknad av mänskliga sinnesorgan. Man får då inbilla kanaler för förnimmelser eller låta bli, allt efter eget skön. Heller ändrar inte s.k övernaturlig transcendens på något som helst i dessa resonemang, ty även varje annan typ av intryck, utöver dem som afferent? inflyter genom? mina konstaterade fem sinneskanaler, måste vinna förverkligande medels subjektets ingripande.

   Varför?

V arför vänder jag mig då i ett budskap till andra människor, om jag inte tror dem om att kunna förstå vad jag menar? Hur kan subjektivism delas mellan människor? "Varsomnaglingsförfarandet" ("egen" term) determinerar i ett enskilt, ehuru ej från ord till elementa helt entydigt, begrepp, företeelsen att subjektet antager en aspekt "som om", antingen med de sekundärvetanden, alltså vetskaperna om det vidmakthållna aktualföreställandets eller primärvetskapernas premisser, som i förevarande fall rör betingelserna för föreställningarna om objekten och multisubjekten, så avlägset fjärmade bisides upplevelsen, att de inte äger till tankeprocesserna röra därvid, eller helt naivt, oberoende av allt sådant (självinkännande =introspektion).

   Därför

O m än i medvetenhet om att en föreställning om andra rekonstruerar mitt eget tillstånd i en itererad idé om multisubjekt, därvid med varomnagligsförfarandemedvetenhetlig, återseende insikt, försättes likafullt mitt förnuft i begrundan över ett filosofiskt budskaps därvid anteciperat föreliggande kompabilitet med den egna subjektsgrundade belägenhet som enligt vad realiter vanligen synes te sig, tycks kunna substituera ett efter nytillblivelseöverinkommandet så att säga utomsubjektsligt förmedlat sökandes och bedömandes väsentligaste sammanhang. Det föreligger alltså olika motiv för att i ett tillstånd av fullständig ärlighet söka sanningen, respektive för kommunikation. Kommunikationen tar sikte på den respons vilken genom "som om" åvägabringas i och med andra människors beteenden. Sanningssökandet grundar sig på en annan sida av min natur. Detta att inget utöver det jag förnimmer föreligger, varför all estimation också måste ställas härjämte.

   Gud

G ud existerar! Ja, men endast såsom villkorsdanare för subjektet; alltså för mitt subjekt. Jag har inte med min egen vilja uppställt alla villkoren för min egen existens, men till den del som min vilja uppleves vara fri är den också fri, därvid i kraft av av nytillblivelseöverinkommen verklighet.

   Bibeln och Jesus, Kristus

B ibelns moraliska inklädsel är i många stycken god. Synd bara att folk behöver motivera rättrådigt och gott handlande med dogmer. Dessutom menar många troende av idag att man kan bete sig hur som helst, bara man inte våldför sig på någon annan och så länge man tror på Jesus. Så mycket för blind tro. Tanken på Gud måste utgå från subjektslig grund.

   Kåre andersson
 

Nedan är några bilder på mig. De färskaste är som synes nederst ;)

  

Hemsida för ljus