Kroppsspråk
  

   Samtal

S amtal mellan tvenne interlokutörer karaktäriseras av verkbal, men jämväl visuell kommunikation. Standardkännedomen om dylik interaktion förtäljer om den vanligaste rytmen, varunder nämligen den talande viker med blicken åt sidan medan den lyssnande i högre grad har blicken fäst vid den talande.

V idare kan sägas att en sagesman vilken i detsamma som budskapet avgives, förlägger blickpunkten högt åt höger, med större sannolikhet än eljest låter detta budskap ledsagas av en kreativ tankeprocess, exempelvis visualisering av något beskrivet. En sagesman med en lågt, åt vänster hållen blick, erinrar sig förmodligen istället något med utsagan förbundet. I detta fall är minnesretentionen aktiverad, snarare än kreationen.

F örsåvitt ena samtalspartnern befinner sig i en lyssnande fas, men likväl blickar sidledes, så kan det förmodas att han själv strax ämnar yppa en kompletterade fas, benäget kanske rentav en brytande sådan, formulerad som en invändning.

O m den talande från att ha blickat bort övergår till att fixera den lyssnande så gäller motsatsen. Han förväntar sig med andra ord att ordet skall gå över till denne, emedan hans egen fras snart är förd till avslut.

A tt som talande interlokutör stadigt fixera den man pratar med signalerar emellertid snarare att man önskar betona det sagda. Man är säker på att budskapet är korrekt och av vikt och vill inskärpa det i den lyssnande. Genom att sålunda betrakta den andre kan man i högre grad agera på gensvaret och försäkra sig om åhörarens uppmärksamhet. Anledningen till att talande interlokutör generellt inte betraktar åhöraren kan vara att han istället koncentrerar sig på budskapet som sådant, varvid han helst inte vill bli visuellt distraherad.

   Vänlig eller fientlig

H öjda ögonbryn brukar omskrivas som en fredlig gest. Därest dock höjda ögonbryn beledsagas av en närmande rörelse av något slag så kan gesten vara aggressiv.

E n person som står med handen hållande om sin midja och armbågen utåt signalerar fientlighet eller avståndstagande åt det håll armbågen pekar. En position med båda armbågarna på detta sätt pekande utåt kan signalera missmod och irritation.

D å kroppsspråk avhandlas intresserar man sig gärna för korslagda ben och hållet varåt det överliggande benet pekar. Om du sitter jämte någon som har lagt sitt bortre ben över det närmsta benet och sas pekar åt ditt håll med sin hängande fot, så kan vederbörande med högre sannolikhet än eljest vara gynnsamt inställd visavi dig. Samma person på samma sida om dig, men sittande i en spegelvänd ställning distanserar sig eventuellt.

O bservera dock att ett motstridigt kroppsspråk ofta kan användas för att avdramatisera en situation. Exempel härpå kan vara då två personer av olika kön interagerar i en formell situation. När kvinnan vill markera samhörighet med mannen jämte henne så vänder hon sig till honom med ett leende. För att han inte skall ta leendet som en sexuell invit korsar hon benen åt motsatt håll.

D et skall även tilläggas att vissa människor mer eller mindre regelmässigt har preferens för att korsa benen åt endera hållet. Detta gäller i än högre utsträckning då någon lägger armarna i kors. Huruvida detta sker åt det ena eller det andra hållet är praktiskt taget utan validitet ur synpunkten för eventuella visuella budskap.

D äremot räknas korsade armar generellt som tecken på omedgörlighet eller avstånd. Detta gäller speciellt jämte med andra signaler som höjda ögonbryn, hårt hopbitna käkar eller flackande blick. I andra, mer motsägelsefulla sammanhang kan de korslagda armarna istället förmedla frustration eller låsthet, samt möjligen en önskan om att bli "upplåst".

A tt i frontposition mot någon lägga upp ena benet så att underbenet ligger i rät vinkel mot det andra benets lår, eventuellt med händerna vid vristen, räknas enligt skolboken som ett avståndstagande. Man bygger så att säga upp en barriär emellan sig själv och den varmed man konfronteras. Dylika slutsatser kan emellertid vara vanskliga att dra. I en situation med sexuella möjligheter till interpretation så kan exempelvis exponeringen av genetalieområdet väga tyngre. Avvikande tolkningar kan även träffa an då sittmiljön eller situationens dynamik ger anledning härtill.

   Gång

E n person, vars fötter pekar inåt då vederbörande går, kan förmodas vara inåtvänd och udda. Om fötterna istället pekar utåt indikerar detta en slags benägenhet till interaktion med miljön. Då höger kroppshalva styres av den hos flertalet personer, logiska, vänstra hjärnhalvan, medan vänster hjärnhalva styres av den mer känslomässiga, högra hjärnhalvan, så kan ensidig vinkling på ena foten ge visst besked om i vilket avseende egenskapen gäller. Gång utan vinklade fötter antages allmänt visa på målmedvetenhet, enkannerligen om stegen därtill är långa och bröstkorgen hålles långt fram. Omvänt så antyder en tillbakahållen eller ihopsjunken bröstkorg passivitet. En person som går med framåtlutad kropp, liksom stirrande i backen, och med armarna utan pendling hängande utefter sidorna, men med snabba steg, är sannolikt i någon mening introvert, kanske därtill måhända en individ med ensidiga fokus och svagt socialt intresse.

U tifall den betraktade då han går håller huvudet tillbakadraget så kan han förmodas vara något rigid i sin åsiktsbildning och sitt tänkande. Ett rörligt huvud signalerar tvärtom interaktiv beredskap och verksamhet. Ett framskjutet huvud har möjligen samband med en försiktig hållning. Emellertid kan det likaledes redogöra för beskäftighet och självhävdelse. Både den framåtlutade gången och det framskjutna huvudet kan av rent fysiologiska orsaker uppträda hos äldre människor.

   Personligt rum

E n vanlig indelning anger det personliga rummet i 4 olika avstånd. Det offentliga rummet begynner ungefär 3,5 m från individen. Innanför detta har vi vårt vanliga umgängesavstånd på1,2 t.o.m 3,5 m distans. Detta rum användes vid opersonlig interaktion. Avståndsintervallet för personlig interaktion ligger i västerlandet mellan 0,45- 1,2 m från individen. Alla närmare intrång är intima.

O m två främmande människor genom yttre omständigheter såsom i en buss eller en hiss, tvingas in i varandras intimsfärer så hör det till kutymen att man tittar i golvet eller åt annat håll. Två människor som sitter eller står bredvid varandra, sas parallellt, eller står i led, känner sig mindre besvärade på ett givet intimavstånd gentemot om de står öga mot öga eller öga mot öra. Om man tvingas till kroppskontakt så är det kutym att spänna musklerna i det berörande området. En del män kan utnyttja andras rädsla för kroppskontakt till att uttrycka dominans eller ledighet exempelvis genom att sitta med knäna brett utåt sidorna på en buss trots att någon sitter bredvid.

P å liknande sätt kan en del kortväxta individer välja ett litet samtalsavstånd för att tränga sig på en längre samtalspartner vilken inte vill genera dem med sin relativa längd. De uttrycker därmed ävenledes en slags oräddhet eller rentav dominans.

   Speciella gester

E n person som i det att han uttalar något för handen i en rörelse mot munnen och eventuellt döljer munnen, kan misstänkas ljuga. Samma gest då han är tyst men du talar kan istället indikera att han misstror din utsaga. Alternativt kan handen föras mot näsan eller ögat Att emellertid tydligt klia sig på näsan eller vid ögat är mer sannolikt en akt på förekommen, fysisk omständighet. Om munnen helt hålles för utan att något säges kan ibland en tystad, spontan reflexion anas.

N ågon som kliar sig i nacken kan känna sig obehaglig till mods. Det kan föreligga en åsiktskonflikt med en invändning vilken skall döljas, särskilt i samband med en positiv och förstående utsaga från dennes sida.

A tt klia örsnibben kan innebära ett avståndstagande eller en önskan att ernå bättre överblick. Detta är en gest som måste förstås i sitt sammanhang. Man och kvinna emellan kan det utgöra yttring av ett fysiskt intresse eller liknande. Att vika fram örat kan ge hint om att den andre skall tala ut. Å andra sidan kan det vara en variant av det förhållna örat: "Jag har hört nog".

A tt tydligt visa handflatorna brukar tas som intäkt för att man inte har någonting att dölja, detta exempelvis i samband med en utsaga, men även som kännemärke i hållningen. Om man omvänt exempelvis går med handryggarna riktade framåt, så bygger detta en barriär mot omvärlden. Sådana här gester är enkla att manipulera och något som tidigt läres ut inom retoriken. En politiker som slår ut med händerna och exponerar sina öppna handflator är knappast ärlig. Snarare har vederbörande lärt sig detta som ett grundläggande knep för att dupera folk.

P ekande mot samtalspartnern med fingret och handen hållen som en pistol markerar aggressiv dominans. Försök till mildrande av samma gest genom mer krökta fingerleder är dock betydligt medgörligare och vänligare. Att peka mot någon med hela handen är officiellt och redigt. Att peka in i sin egen handflata visar på någonting man förväntar sig erhålla eller något som skall inträffa. Det osynliga i handflatan är benäget symboliskt objekt för ens utläggningar.

A tt sätta båda händernas fingertoppar mot varandra innebär en vilja till kommunikation och intellektuellt utbyte. Samma gest men med händerna tätare ihop och fingrarna stickande utåt genom respektive motsatta hands fingermellanrum uttrycker inte samma vilja till kommunikation. Det är en avvärjande gest.

   VARNING!

O bservera att en person som tillfrågas om sitt kroppsspråk nästan regelmässigt väjer för även en otvetydig tolkning, speciellt om den i något hänseende skulle kunna kasta ett negativt skimmer över vederbörande. Man har visat att t.o.m rörelser och gester vilka hos försökspersoner under speciella omständigheter stimuleras fram på konstgjord väg snabbt anfinnes en "rationell" förklaring då personerna utfrågas om sitt handlande. I allmänhet vill man alltså förklara även kroppsspråket med "hårda omständigheter". Om man står med händerna i fickorna så är det kallt. Står man med händerna i sidorna är det bekvämt. Gör man en gest mot nacken så kliar det et.c.

   Kåre Andersson
 

  

Läs mer på en webbsajt inriktad till del på fakta om kroppen. Just det! Vurmar du för ämnesområdet kloning, cannabis, acne, blyförgiftning, kroppsspråk, eller viktminskning? Här finns näring för dig. Icke att förglömma. Information om temat cancer utgör icke minst en rubrik som tas upp. Näring för tanken. Webbplatsen ger dokumentationsunderlag för det av relevans i vad det avser smärta. Du kan här förkovra dig i ämnet hypnos. Bra eller hur?