I den personliga tidsskalan spelar irreversibelitet genom entropi mindre roll än vad som är fallet med andra skalor i fokus. Det finns dock annan reversibelitet som ersätter entropin, något som till del sorterar under (brahet)- kvalitativ nivellering. 

Den personliga tiden kan gärna betraktas i subjektiv mening och inifrån specifika tillstånd. Emellertid så sammankopplas de olika skeendena via deras synkrona avverkande med objektiv referens som mellanled i någon mening. De olika tillstånden uppdateras i goda eller onda cirklar. För en människa på rätt väg så tänker man sig gärna goda cirklar. I enlighet med dessa vinner man t.ex kunskap om redskapen för att försätta sig själv i en gynnsam omgivning, vilken verkar befrämjande på nivelleringen och förmågan att skilja på nyanser av goda och dåliga influenser. Så letar man sig fram till ännu bättre kunskapskällor o.s.v.

Den objektiva tiden har större betydelse då man avhandlar förhållandet till andra, alltså omgivningen. Men kan diskutera länge om omgivningens betydelse på individen. Subjektivt så har man naturligtvis sina egna upplevelser av vilja, betydelsegrad och integritetsmässig reaktivitet att utgå ifrån. Det ligger dock i relationen till tillvarons oföränderliga grunder att en viss nivellering korrellerar med vissa lynneskonstellationer. 

Den personliga tidsskalan reflekterar något av den andliga tidsskalan däri att en individ plägar uppsöka de cirklar som står i samklang med hennes natur. Då det gäller föränderlighet har ofta högnivellerade och lågnivellerade individer det gemensamt att de företer större tröghet (viskositet) inför omgivningens påverkan. En bra omgivning påverkar emellertid den högnivellerade mer än en dålig omgivning, medan den lågnivellerade individen lättast tager influenser från en dålig omgivning. 

Det kan tyckas cyniskt att resonera så. Jag kan bara redovisa världen sådan den för ett tränat öga måste te sig. Sanningen kan inte som sådan sägas vara god eller ond. Världen fungerar på ett visst sätt oberoende av om jag gillar detta sätt eller ej. Att acceptera världens sätt att fungera och därefter anpassat upprätta en handlingsstrategi är bra mycket gagneligare än att kasta sig ned i förtvivlan. Nivellering är inget absolut statiskt tillstånd, men framför allt räknat över en personlig tidsskala i någon kontrast till den andliga, som går vidare över fysisk död, är förändringen långsam. Den olyckliga människan sjunker ofta allt djupare i tröstlöshetens mörker och förfaller i 100 missbruk. Hon förlorar förmågan att begrunda sin egen situation. Tillvaron upplöses i ett kaos av blinda trang som ömsom befaller det ena, ömsom det andra. Hon har desto svårare att uppnå en rörelse för att förstärka sin (brahet). Detta medan en hög nivellering stärker sig själv i goda cirklar. Åter igen sagt: Sanningen är sådan den är och redovisningen av sanningen rent deskriptiv.